2011 tar vi ett steg närmare 1984

av Lena Kulin

Den 10 januari 2011 rapporterade SVTs nyhetsprogram Västnytt att anställda på Tullverket har tittat på pornografi på Internet under arbetstid – de har ”porrsurfat”. Västnytt uppger att de fick tag på informationen genom att använda sig av internettjänsten Creeper. Västnytt skriver:

”Med hjälp av creeper kan vem som helst på Internet se några av de internetsidor som svenska myndigheter besöker. Myndigheterna registreras när de går in på en sida som lagt in creepers programkod. Flera porrsidor har gjort just det, för att registrera vem som är inne på deras hemsida. Enligt Patrik Wallström [programmeraren som skapat Creeper] är ett av syftena att dra trafik till sidan. En annan att man faktiskt vill se vem som varit inne på sidan. MC-klubbar vill till exempel se om polisen varit inne på deras sida”.

Till skillnad från övervakningskameror, med vilka man kan övervaka dem som rör sig inom kamerornas synfält, är Creeper ett verktyg som tillåter en aktör som driver en hemsida (i praktiken vem som helst) att övervaka och spara uppgifter om vem som besöker sidan. Detta är information som sedan kan säljas eller ges bort. Genom att systematiskt samla in sådana logguppgifter kan  journalister skapa nyheter om vem som tittat på vad. I detta fall var det personal på en myndighet som lyftes fram i ljuset. Min gissning är att journalister framöver kommer att hitta många fler sätt att använda denna metod. Fler typer av internetanvändares besök (varför begränsa sig till myndigheter?) på fler typer av sajter (varför begräsna sig till pornografi?) kommer i framtiden att användas för att skapa nyheter. 

En av många saker som behövs för att en demokrati ska vara och förbli en demokrati är fria medier som har möjlighet att rapportera om förhållanden då statsanställda bryter mot landets lagar eller myndigheters regler. Nyheten om fallet med porrsurfandet på Tullverket beskriver inte ett lagbrott, utan ett brott mot myndighetens egna policys. Vad som ger nyheten dess ”sprängkraft” (och vad journalisterna hoppas att tittarna och läsarna kommer att reagera på) är inte främst de anställdas ”brott” mot Tullverkets interna policys, utan deras brott mot kulturella normer om sexualitet och sexuellt agerande. 

I George Orwells bok 1984 finns ett ord som ofta används för att beskriva handlingar, uttalanden, information, texter, bilder och objekt som inte faller Storebror – det totalitära Partiet/Staten – i smaken. Ordet är komprometterande. I Orweells bok betraktas samtliga medborgare som potentiella hot mot Storebror, ideologin Engsoss, partiet och staten. Därför måste de  indoktrineras, övervakas, och bestraffas för minsta ”brott” mot den ordning som föreskrivs av den totalitära regimen. Låt oss för en stund lämna frågan om huruvida porr bör tillåtas eller förbjudas därhän, och istället se ”porr” som ett exempel på ett ”komprometterande material” i vår samtid som föranleder utredningar och förhör; som gör konsumenten eller ägaren av materialet till en brottsling i normativ och ideologisk – men inte nödvändigtvis laglig – bemärkelse.

I Orwells 1984 är det livsfarligt att framför ”teleskärmen” (en apparat som ser och hör allt inom en viss radie, ungefär som vår tids servrar och loggar) befatta sig med material som inte instämmer fullt ut med den förhärskande ideologin Engsoss eller det totalitära Partiet/Staten. Farligast av allt är att tänka och skriva själv – varför både skrivböcker och pennor är föremål som väcker starka misstankar om ”Tankepolisen” får nys om dem. Att föra en dagbok betraktas som potentiellt samhällsfientlig verksamhet och kan utan vidare föranleda brutala nattliga polisingripanden då den misstänkte arresteras i sin bostad och förs till förhör.

I vår tid berättas det om polisingripanden och arresteringar som skett efter det att medborgare i skämtat om bombattentat i sin facebookstatus (Göteborg, november 2009), eller talat i telefon om en ”sprängande huvudverk” (Göteborg den 25 oktober 2010). I det senare fallet agerade polisen utifrån information som snappats upp genom signalspaning i telefonnätet. Enligt GT skickades en polispatrull till den misstänktes bostad och ”stormade in mitt i natten med skjutklara automatvapen”.

Material och handlingar som i 1984 beskrivs som ”komprometterande” finner i viss mån sin motsvarighet i vår tids formulering ”pornografiskt och främlingsfientligt innehåll” och – givetvis – allt som kan beskrivas som en ”säkerhetsrisk” av något slag. Kalla mig paranoid, men jag kan utan svårigheter föreställa mig att dagens gränser för vad som anses ”komprometterande” i framtiden kommer att utvidgas så att allt större vidder av information som nu är fritt tillgänglig på internet kommer att anses riskabel och ”farlig”; allt fler ord kommer att bli ”buzzwords” som tillsammans larmar om terrorhot, säkerhetsrisker och farliga ”celler”. Jag förutspår att vi kommer att se allt fler och alltmer omfattande policys och lagar som förbjuder både anställda och privatpersoner att söka, konsumera och äga sådan information – på arbetstid och till vardags. Och vad mer: vem som tittat på vad kommer att bli nationella nyheter och innehavaren kommer att dömas skyldig i Medias Högsta Domstol.

Lena Kulin

PS. Tidigare var jag övertygad om att det fanns en väsentlig skillnad mellan Orwells 1984 och vårt 2011, nämligen att glömskan regerar i 1984 medan minnet regerar år 2011. I Orwells bok är privata böcker och texter är förbjudna, och dokument som hanters av myndigheter måste brännas så snart dess ärende är avklarat. På så vis ska medborgare och anställda förhindras att spara ”bevis” mot staten som fortlöpande skriver om det förflutna till sin fördel . År 2011 har vi servrar och digitala loggar som ”minns” minsta knapptryckning. Men så läser jag om Amazon som drog tillbaka två böcker från sina läsplattor efter det att kunder hade köpt och laddat ner dem! Ett företag som år 2011 tar sig friheten att bränna böcker som människor äger! Och vilka böcker tror ni att det var? Just det: 1984 och The Animal Farm av George Orwell.

Referenser:
1984 av George Orwell, utgiven 1983 på Bokförlaget Atlantis, Stockholm. Skriven 1948.

Annonser

5 responses to “2011 tar vi ett steg närmare 1984

  1. Pingback: Tweets that mention 2011 tar vi ett steg närmare 1984 | -- Topsy.com

  2. Några punkter.

    1. Creeper är inte en ny tjänst.
    2. Det är knappast det enda sättet att logga besökare för en viss site. Det är snarare praxis att logga besökare än undantag. Det unika med Creeper är att endast besökare från vissa adresser (sådana tillhörande staten) loggas, samt att loggarna publiceras.
    3. Att det är just statsanställda vars anonymitet begränsas ger att allmänhetens makt gentemot staten ökar. Låter inte särskillt orwellianskt IMHO, även om det handlar om övervakning.
    4. Jämförelsen mellan Creeper och övervakningskameror förstår jag inte.
    5. Är det särskilt nytt att ”kompretterande” verksamhet har nyhetsvärde? Eller missförstod jag att det menades vara något nytt?

    Kontrasten minne/glömska är intressant. Relaterat: när media publicerar något i tryck de önskar dra tillbaka får de istället be om ursäkt dagen efter. När det publiceras digitalt är det inte helt sällan de helt enkelt redigerar originaltexten. Vad gäller glömska och webben är Googlecachen kanske också relevant.

  3. Det finns ju en stor fördel med öppenhet vad gäller varanden och göranden: det är att den som vet att andra kan se vad de gör antagligen i högre grad uppför sig på ett sätt den anser att man bör uppföra sig på. Detta verkar gälla både myndighetsutövare som vanliga individer. Eftersom det inte såvitt jag kan se finns någon nödvändig koppling mellan större öppenhet och en högre grad av repression kanske vi trots allt bör satsa på en större öppenhet? Detta både vad gäller individuella medborgares liv och statens varanden och göranden. Eller går jag helt fel i mitt resonemang någonstans?

  4. Svar till Jesper:
    Kul att du läste och kommenterade! Här är mitt svar:
    1. Hur ny/gammal tjänsten Creeper är säger jag inget om (och det vet jag inte heller), men för mig var det nytt att journalister använder den här tjänsten för att skapa nyheter.
    2. Att endast myndigheters/statsanställdas besök registrers och publiceras i dagsläget förändrar inte poängen i inlägget, som är en fundering om hur förekomsten av sådana tjänster (och journalisters bruk av dem) skulle kunna utvecklas i framtiden; tex genom nya tjänster som inte begräsas till myndigheter utan även loggr och publicerar organisationer, företag och privatpersoner.
    3. ”Att det är just statsanställda vars anonymitet begränsas ger att allmänhetens makt gentemot staten ökar”. Bra poäng!
    4. Jämförelsen mellan Creeper och övervakningskameror var tänkt såhär:
    övervakningskameror registrerar vem som besökt en fysisk plats, Creeper registrerar vem som besökt en plats på internet. Båda ”minns” detta och kan ”berätta” för aktören som behärskar tekniken.
    5. Det är inte alls nytt att ”kompretterande” verksamhet har nyhetsvärde – tvärtom. Inlägget är en fundering om huruvida man kan tänka sig att allt mer material/verksamhet/information i framtiden kommer att anses vara komprometterande om fokus på, och oron för, terrorhot, säkerhet och risker trappas upp. Kommer det i framtiden att vara komprometterande att använda sig av vissa ord i SAOL på Internet, och eller att besöka vissa sidor? Kommer media använda sig av sådan information för att skapa skandalnyheter eller nyheter om terrorhot? Texten är inte ett tänkt som ett påstående om hur det är eller kommer att vara, utan en fundering om hur saker skulle kunna bli.

    Lena Kulin

    • Rättelse: Såsom Jesper påpekar i sin kommentar ovan kan tjänsten Creeper endast användas för att spara uppgifter om myndigheter som besöker hemsidor. Därför borde jag inte ha skrivit att Creeper ”tillåter en aktör som driver en hemsida … att övervaka och spara uppgifter om vem som besöker sidan”, utan ”om vilka myndigheter som har besökt sidan”. Detta hindrar oss däremot inte från att fundera och spekulera över huruvida vi i framtiden kan komma att se andra liknande tjänster som erbjuder den som driver en hemsida att spara och publicera/sälja/sprida uppgifter även om andra typer av besökare.

      Lena Kulin

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s