Hegemonisk diskurs och andra klassens Majornabor, del 3 (3)

av Anna-Klara Behlin

SG204263

Tidigare inlägg om Majorna har handlat både om stadsdelens framväxt och materiella beståndsdelar likaväl som språkliga framställningar av den. Detta inlägg kommer fokusera än mer på den tidigare nämnda ”Majornadiskursen”. Winther Jørgensen och Phillips menar att:

”Med hjälp av språket skapar vi representationer av verkligheten, som aldrig bara är speglingar av en redan existerande verklighet – representationerna bidrar till att skapa den. Det betyder inte att verkligheten inte finns; betydelser och representationer är nog så verkliga. Den fysiska världen finns också, men den får bara betydelse genom diskurs” (Winther Jørgensen & Phillips 2000:15).

Med den utgångspunkten innebär det att hur vi pratar om något ger konsekvenser i för det omtalade objektet. Begreppet diskurs som nämnts i tidigare inlägg används just för att beskriva hur något representeras i språket, och kan definieras som ”en entydig fixering av betydelse inom ett bestämt område” (Winther Jørgensen & Phillips 2000: 134). Men denna entydiga fixering är inte beständig utan konstant utmanad av alternativa betydelser. Det kan betecknas som en diskursernas kamp, där konkurrerande diskurser strävar efter att uppnå hegemoni, alltså att just deras åsikter, betydelser och intressen skall styra och råda (ibid.) Hegemoni kan också förstås som ”organisering av samtycke” (Winther Jørgensen & Phillips 2000:39).

I tidigare inlägg har Axel berört hur en grupp, oavsett sin representativitet, kontrollerar en plats meningsskapande. Hyresgästföreningen med kontor på Mariaplan i Majorna bedriver ett mycket aktivt opinionsarbete. Jag gick förbi i förra veckan och såg tre skyltar i fönstret med följande texter:

”Små butiker, kaféer, hantverkslokaler och andra småföretag… De är en del av Majornas identitet. Tillsammans skapar de en levande stadsdel. Vi arbetar för att de ska bevaras”

”Det byggs allt färre lägenheter med låga hyror. Nu totalrenoverar Familjebostäder hyresrätter utan hyresgäster och höjer sedan hyrorna kraftigt. Det tycker vi inte om”

”Ett mycket stort antal lägenheter i Majorna ska renoveras de närmaste åren. Vi vill stoppa höga hyreshöjningar. Vi vill att Majorna förblir en stadsdel för alla.”

Enligt Hyresgästföreningen verkar det alltså finnas indikationer på en ekonomisk gentrifiering i Majorna. Tillsammans med andra föreningar driver hyresgästföreningen projektet ”Ekologisk Stadsdel Majorna” som syftar till att ”i riktning mot ett hållbart samhälle ta vara på den omvittnade anda som finns i stadsdelen och visa på att det går att genomföra genom att agera som ett gott exempel” (Weinehammar 2007:19). Det är ett exempel på ”organisering av samtycke” där (socialt och ekonomiskt) resursstarka individer och föreningar förstärker och lyfter fram en sida av Majorna som värderas positivt. Idéer om att platser skall ha en identitet är starka enligt Moa Tunström (2009), som menar att identiteten ofta sägs bestå av en kombination av fysisk miljö och något slags ”väsen”. Enligt Hyresgästföreningen är ”Små butiker, kaféer, hantverkslokaler och andra småföretag” en del av Majornas identitet (se ovan) vilket står för den fysiska miljön (tillsammans med de kända landshövdingehusen). Majornaandan kan sägas bestå av ”ett progressivt miljö- och omvärldstänkande men en viss konservatism vad gäller den egna stadsdelen och den yttre miljön” (Weinehammar 2007:14) vilket kan sägas representera identitetens väsen. Tillsammans bildar de en hegemonisk diskurs kring Majornas identitet där en eftersträvansvärd fysisk miljö kombineras med ”progressivt miljö- och omvärldstänkande”.

Statistik från i år (som dock berör data från ca 2002-2006) visar att Majorna inte är någon bra stadsdel att bo i om du vill dö av ålderdom. Både män och kvinnor har högre dödlighet i Majorna än riksgenomsnittet när det gäller olyckor och förgiftningar, KOL, lungcancer, självmord, alkoholrelaterad dödlighet och hjärtinfarkt. I vissa kategorier är det mycket stora skillnader jämfört med riksgenomsnittet (siffrorna för Göteborg är från Statens Folkhälsoinstitutets Faktablad Göteborg 2010 och de för Majorna samt riket från Faktablad Majorna, Göteborg 2010):

Alkoholrelaterad dödlighet per 10 000 döda:
Majorna: Kvinnor 2,6, Män 12,6
Göteborg: Kvinnor: 1,6, Män 7,1
Riket: Kvinnor 1,1, Män 4,6

Dödlighet i hjärtinfarkt per 10 000 döda:
Majorna: Kvinnor 30,1, Män 52,2
Göteborg: Kvinnor: 22,4 Män 32,9
Riket: Kvinnor 20,3, Män 30,8

Antalet döda i skador och förgiftningar per 10 000 invånare:
Majorna: Kvinnor 5,4, Män 12,4
Göteborg: Kvinnor 4,2, Män 7,3
Riket: Kvinnor 3,6, Män 6,7

Antalet självmord per 10 000 döda:
Majorna: Kvinnor 1,2, Män 4,5
Göteborg: Kvinnor 1,1, Män 2,5
Riket: Kvinnor 0,9, Män 2,3

Enligt samma källa ligger antalet anmälda brott högre i Majorna än genomsnittet i riket och Göteborg, dock med en lägre andel våldsbrott:

Anmälda brott 2009 per 100 000 invånare:
Majorna: 20 586 (våldsbrott 940)
Göteborg: 18 762 (våldsbrott 1472)
Riket: 15 101 (våldsbrott 1200)

När det kommer till medellivslängd, som på senare tid blivit en populär variabel för att mäta ojämlikhet mellan Göteborgs stadsdelar, har jag inte kunnat hitta någon uppdaterad statistik med de uppgifterna. Men enligt ”Alkohol, narkotika, tobak och läkemedel i stadsdelen Majorna – kartläggning 2001-2002” utgiven av Göteborgs Stad Majorna har stadsdelen högst antal ”för tidig dödlighet” för kvinnor i Göteborg. Där står också att för män är det endast Gunnared och Bergsjön som har lägre medellivslängd i Göteborg än de i Majorna (år 1996-2000). Samma källa menar också att ”ungdomar i Majorna dricker alkohol oftare och i större kvantiteter jämfört med resten av Göteborg”. Enligt en drogvaneundersökning har ungdomar i Majorna högst användning av narkotika av alla stadsdelar i Göteborg (16 % av skolungdomarna i Majorna har använt narkotika minst två gånger enligt Lindström et al. 2005:49).

Tillsammans visar dessa siffror en stadsdel med hög brottslighet, hög livsstilrelaterad dödlighet och ungdomar med högre alkohol- och drogmissbruk än andra stadsdelar i Göteborg. Den hegemoniska diskursen om Majorna som eftersträvansvärd blandstad kombinerat med en progressiv och miljömedveten identitet verkar ha fått mycket stort genomslag. Så stort att det kan tänkas ha legat till grund för en symbolisk gentrifiering (se inlägg 1). Det är (som vanligt) de inte så resursstarka individer och grupper som är de stora förlorarna i diskursernas kamp, människorna bakom den dystra statistiken för Majorna. De som inte får utrymme i diskursen och inte har föreningarna med sig i beskrivningen av sin stadsdel. De som inte skall synas eller höras. Kanske minskar möjligheterna att göra levnadsvillkoren bättre för dessa människor på grund av den missvisande, ensidiga diskursen kring Majorna. Det är därför, och inte på grund av medelinkomst eller likriktning, som jag håller med Axel om att Majorna är en dålig förebild för Gamlestan.

Referenser:

Faktablad 1480 Göteborg, (2010) Statens Folkhälsoinstitut

Faktablad 148009 Majorna, Göteborg (2010) Statens Folkhälsoinstitut

Lindström, Peter et al. (2005) ”Drogvaneundersökning”, Göteborgs Stad: Inregia AB

Stigelius, Gun (2002) ”Alkohol, narkotika, tobak och läkemedel i stadsdelen Majorna”, Göteborgs Stad, Majorna

Tunström, Moa (2009) ”På spaning efter den goda staden – om konstruktioner av ideal och problem i svensk stadsbyggnadsdiskussion”, Örebro Universitet

Weinehammar, Kim (2007) ”Ekologisk Stadsdel Majorna – rapport av förstudie”, reviderad version 2, Hyresgästföreningen.

Winther Jørgensen, Marianne & Phillips, Louise (2000) ”Diskursanalys som teori och metod”, Studentlitteratur

Annonser

20 responses to “Hegemonisk diskurs och andra klassens Majornabor, del 3 (3)

  1. Hela serien är mycket intressant! Nu undrar man bara, går det att formulera något normativt ur detta? Vad ska vi göra åt det här? Ska vi göra något åt det?

    Enligt inlägget förlorar de ”inte så resursstarka”på den ”symboliska gentrifieringen” av Majorna. Men brukar man inte hävda precis detsamma om den ”symboliska ghettofieringen” av andra områden (betongförorter etc)? Vilket är det ”diskurspolitiskt korrekta” sättet att tala om Majorna? 🙂

  2. En fin serie detta, och många intressanta upplysningar här! En sak som slog mig: Jag kan föreställa mig att rummet, den fysiska platsen, som en förklaringsvariabel till skillnader i brottslighet och användning av droger, men det är svårare för mig att tänka mig sådana effekter i Sverige när det kommer till alkoholmissbruk eller hjärtinfarkt. Kan det finnas sådana mekanismer, eller är det bakomliggande faktorer som spelar in för de siffrorna?

  3. Instämmer med Johannes! Ser fram emot del fyra i serien som knyter ihop säcken och drar upp riktlinjer för hur gentrifieringen kan stoppas, medelklassen motas tillbaka till sina diskursanalysföreläsningar på universiteten och arbetarklassen kan förmås att återuppstå och åter ta Majorna i besittning.

    Ironi åsido: Gentrifieringskritiken tycks ofta följa en mycket enkel mall och sällan landa i något konstruktivt. Jag lurar på om man skulle kunna göra en slags diskursanalys eller ideologikritik av just gentrifieringskritiken: Vilken legitimerande funktion spelar den självgisslande gentrifieringskritiken för oss i den akademiserade medelklassvänstern?

  4. @ Johannes – ”Vilket är det ”diskurspolitiskt korrekta” sättet att tala om Majorna?” – poängen, som jag ser den, men A-Ks inlägg är att allt för ensidiga diskurser kring ett område skapa missriktade ”lösningar”. Att vissa diskurser får överhanden över andra, bör därför kunna vara ett problem, oavsett typ av diskurs. Tänker jag.

    @ Johannes och Johan – håller med om behovet av normativa utsagor kring detta. Däremot är jag itne av den åsikt att samhällsforskaren nödvändigtvis måste/bör försöka komma fram med lösningarna. Åtminstone bör man inte få skit för att man inte kommer med sådana. Och detta är ju en åsikt som stora delar av samhällsvetenskapen har idag. Kritisk forskning fyller en funktion i sig för att den lyfter viktiga frågor. Sedan är det upp till politiker som er båda att komma med lösningarna ;). Och där har väl också Yimby en del av lösningen anser jag på de negativa sidor som gentrifieringen för med sig.

  5. @ Johan – ännu en gång, jag bjuder in dig till att skriva ett inlägg/återpublicera något gammalt inlägg om de analytiska verktyg som har använts av axel och a-k i denna serie inte passar ditt tycke.

  6. @Stefan: Mja, räcker det inte att jag agerar kritiker här i kommentarstråden? Kritiken fyller ju, som du skriver, en viktig funktion i sig för att den lyfter viktiga frågor — sen är det upp till andra att komma med lösningarna.

  7. @Johan – hehe, jaja. Det skulle bara känts värdefullt att få se den där så omtalade men ack så konstruktiva icke-diskursanalysen av Majorna.

    Angående en ideologikritik av gentrifieringskritiken så skulle jag gärna sett en sån också :). Liksom en ideologikritik av diskursanalyskritiken ;).

  8. @Erik – intressant… kan du utveckla vad du menar?

  9. @ stefan: Jag försökte inte vara ironisk eller satirisk (ok, kanske lite då) och jag är inte emot diskursanalys som sådant (johan och jag har kanske lite olika ingångar i detta). Utan jag är verkligen uppriktigt nyfiken – om det här är ett problem, vilket alla (som gör denna typ av diskursanalyser) verkar tycka, vad ska vi då göra åt det? Kan man överhuvudtaget göra något åt det utan att samtidigt kraftigt inskränka demokratin?

    Jag tror att det vore bra att fundera lite på det, för de kritiska analyserna implicerar ju hela tiden en normativ position. Annars är risken (precis som Johan är inne på) att man bara deltar i en systemkonform ”kritikproduktion” som riskerar att förfuska sin emancipativa potential (samma emancipativa potential som utgör legitimeringsfunktion för kritikproduktionen). Typ…

  10. @ Johannes – Jag har aldrig tvekat om att du är genuint nyfiken och jag håller med dig om att det normativa är viktigt. Samtidigt tycker jag att det här ständiga påhoppandet på diskursanalysen från vissa håll börjar bli lite uttjatat. Jag skulle säga att diskursanalysen och den litterära vändningen, i dessa tider av trendig ”materialism” och uppsving för statistisk forskning inom samhällsvetenskapen, har fått väldigt mkt av en straw man-funktion, som man bygger sin identitet och sina analyser gentemot på ett förenklande sätt, ibland. Även bland personer som för inte så många år sedan själva omfamnade diskursanalys (obs, jag säger inte att det är så med dig eller johan, jag vet inte om så är fallet). Det tycker jag är tråkigt för då hamnar man återigen i sådana där förenklande ingrupp – utgrupps-positioner. Diskursanalysen har många problem (så som många andra metoder) och jag har själv aldrig använt mig av denna metod på ett systematiskt sätt och den behöver absolut kompletteras med andra analysmetoder. Men bristen på normativa lösningar (och statisktik) kan inte härröras enbart till diskursanalysen som så – den mesta av forskningen idag försöker trots allt inte komma med sådana lösningar, utan fokuserar på att beskriva, förklara och kritisera. Och många gånger kan detta vara bra, för att forskare inte alltid har kompetensen vad gäller det normativa och politiska. Så som sagt, skippa straw man-grejen tycker jag.

    Men vad kan dessa tre inlägg säga oss då? Jag är själv osäker. Håller med om att det skulle vara kul att höra skribenternas syn på saken, som har funderat djupare kring det här. Men med risk för att upprepa mig själv så.. om det nu är så att vi långsiktigt riskerar att få ett mer segregerat Majorna p.g.a riktig gentrifiering, samtidigt som analyserna visar att det inte har gått så långt än även om det idag bland många människor finns en symbolisk gentrifiering, så är det såklart viktigt att jobba för att stadsdelen är fortsatt blandad (och hur man gör detta behöver jag inte berätta för dig johannes..). Och det där med symbolisk gentr visar också att det inte är försent än ;).

  11. @ stefan: Återigen, jag har inget emot diskursanalys. Diskurser är dessutom lika ”materiella” och ”verkliga” som allt annat.

    Håller med om att halmgubbe-kritik är trist, så jag hoppas vi slipper antidiskursanalys-halmgubbar också… 😉 Alltså, om vi struntar i för/emot diskursanalys-debatten – vad bör/kan vi göra åt den symboliska gentrifieringen av Majorna? Finns det något sätt att tala om Majorna som inte är diskurspolitiskt ”problematiskt” och hur avgör man i så fall det?

    Ett problem som jag ser inom den hegemoniska diskursanalys-diskursen är nämligen att allt är lika ”problematiskt”, hur man än vänder sig så har man en hegemonisk och exkluderande diskurs där bak s.a.s. Och om alla sätt att tala om något är lika hegemoniskt och exkluderande så spelar det ju ingen roll hur man talar om det, eller?

    Jag upprepar, detta är ingen diskursanalys-bashing, utan uppriktiga funderingar som jag fått av er fina bloggserie. 🙂

  12. Håller med! Diskursanalysen bygger ju ofta på en idé om att hegemoni/makt är fel i sig. Som du insinuerar; det är ofta implicit att är en hegemonisk diskurs är fel i sig… Och här kommer vi ju in på frågor om normativ etik… Jag, som har mkt av en förkärlek för hedonistisk utilitarism tycker alltså inte att diskurser är problematiska i sig. Däremot kan man ju tänka sig att det i vissa fall kan bli ett långsiktigt problem att vissa enstaka diskurser får allt för mkt hegemoni. Ta t.ex. den vanliga diskursen i stadsbyggnadskretsar att man kallar saker för blandstad som inte du och jag skulle definiera som blandstad (typ blandstad på kvartersnivå, snarare än på husnivå.. tänk norra masthugget). Det är ju ett jätteproblem om denna diskurs får fortsatt stort genomslag för det minskar chanserna att i göteborg någonstin blanda upp staden och minska segregationen.

    Men ska inte ta för givet att alla diskurser kring stadsbyggnad är problematiska i sig. Men ibland kan det bli ett problem att vissa diskurser får för mkt plats till förmån för andra… Typ Majorna, kan det inte leda till långsiktiga problem att den symboliska gentrifieringen av Majorna får allt för stort genomslag?

  13. Anna-Klara Behlin

    Väldigt intressant diskussion ni håller här i kommentarerna! Jag hade gärna följt upp alla intressanta trådar ni diskuterar men nöjer mig med ett par reflektioner.

    @Erik: Jag undviker gärna att spekulera i orsakerna till siffrorna, helt enkelt därför att det skulle bli enbart spekulationer. Men det hade varit väldigt intressant att försöka studera rummets effekter närmare, genom att studera de tre områden som idag ingår i SDN Majorna (Kungsladugård, Majorna och Sandarna). Själv tror jag absolut att det finns stora skillnader även inom Majorna. Det kan dock tänkas bli ännu svårare att studera när Göteborgs Stadsdelar vid årsskiftet halveras och Majorna slås ihop med Linné.

    När det gäller den normativa diskussionen anser jag (också) att alla hegemoniska diskurser är mer eller mindre problematiska. Extra problematiskt är när det är de resursstarka som vinner och de resurssvaga som förlorar (och jag gissar att det ofta är fallet) eftersom det förstärker orättvisa strukturer.

    @Johannes: Du undrar: Kan man överhuvudtaget göra något åt det utan att samtidigt kraftigt inskränka demokratin?

    Jag skulle snarare säga att det är ett problem med demokrati att det är de resursstarka som sätter agenda, oavsett representativitet i stadsdelen. Jag minns särskilt föräldrargrupper här i Majorna som lyckades motverka nedskärningar i skolan, vilket istället ledde till nedskärningar i äldrevården för några år sedan. Jag skulle gärna diskutera metoder för att få ”resurssvaga” individer mer delaktiga, det är inte alls omöjligt men kräver lite politisk vilja.

    Det ”diskurspolitiskt korrekta” sättet att tala om Majorna är väl det pluralistiska, att inte utmåla Majorna som varken ”rödgrönt radikalt” eller ”socialt problemområde” eller någon annan förenkling.

  14. @Stefan: Inte heller jag har något emot diskursanalys i sig – tvärtom! Jag har undervisat om diskursanalys, läst vid den Laclauianska helgedomen i Essex och till och med fuskat ihop lite CDA, även om jag aldrig gjort det till en identitet, om det är vad du menar med ”omfamna”. Däremot ser jag en utvecklingspotential i gentrifieringsdiskussionen och jag tycker det känns mer spännande att diskutera hus som hus och städer som städer, istället för som text, identiteter, symboler, konstverk.

    För där finns en satans stark hegemonisk diskurs som vi hittills inte berört, i arkitektiseringen av stadsbyggnadspolitiken, där hus och stadsdelar börjar ses som kostnärliga uttryck (mer precist som uttryck för ett manligt geni). Det tycks mig som att gentrifieringskritiken på samma sätt estetiserar boende, hus, stadsdelar. Gentrifieringskritikern blir till konstkritiker, en kritiker av medelklassens osmakliga, ytliga livsstilsprojekt. Att hänga på lattebarer i dyra sneakers – så tacky! En riktig radikal bor i kollektiv i Kortedala och klär sig i rutig skjorta.

    Därmed bidrar kritiken på ett paradoxalt sätt till den gentrifiering den säger sig vilja motverka. Näst efter en homestajlare hyr jag in en sociolog nästa gång jag ska sälja en lägenhet, som får dra upp värdet på min bostad genom att varna för gentrifiering i området.

    Och det, kanske, trots allt är ett diskursanalysens välbekanta dilemma: Kritiken bidrar till att reproducera och reifiera det den kritiserar och vill upphäva.

  15. @Stefan och Anna-Karin: Tänkte bara ifall ni hade hört talas om några skäl att tro att sådant kan vara möjligt. Vi läser mycket om kriminalpolitik i GSHF just nu, och en teori som har varit slående för mig är att platsen i sig påverkar nivån på kriminaliteten i ett område. Jag har tidigare tänkt på detta i termer av indirekta effekter från andra faktorer (som att det bor många fattiga i ett område), men det har vid närmare eftertanke inte visat sig vara riktigt hållbart. (Och apropå kriminalitet: se upp där med glidningen från anmälda brott till faktisk brottslighet! 🙂 )

    Härlig diskursanalysdiskussion! Själv har jag genomgått just något av den tendens som Stefan beskriver på senare år, men mest uppfattat den som ett resultat av att jag bytt från att hänga med kulturvetare och sociologer i Linköping till att hänga med statsvetare (och möjligen sossar) i Göteborg. Och kanske också som ett resultat av att mina ungdomliga(re) förväntningar på diskursanalysens möjligheter att ”avslöja makten” inte har infriats. Det finns mycket att säga där. Får se om jag lägger mig i mer senare.

  16. Den symboliska gentrifieringen är högst problematisk. Fantasin om blandstaden är en rent imaginär konstruktion… och om man fastnar i den blir man alltför ofta en bricka i det realas (kapitalismens) spel…

  17. @ stefan: Jag är så gammeldags att jag inte tycker det är ”problematiskt” i sig att vissa uppfattningar är dominerande i ett samhälle. Det avgörande för mig är om uppfattningarna har vetenskapligt stöd, är reflekterade och vilka handlingar de ger upphov till.

    Jag tycker sålunda inte att det är ”problematiskt” i sig att evolutionsteorin är dominerande (på bekostnad av tex intelligent design), för att ta ett tydligt exempel. Jag tycker inte heller att det är ”problematiskt” i sig att t.ex. nazistiska diskurser marginaliseras och exkluderas, för att ta ett annat uppenbart exempel. Något jag däremot tycker är problematiskt är att man bortser från diskursernas innehåll och empiriska hållbarhet och behandlar dem som någon sorts metasubjekt (subalterna diskurser har rätt till erkännande osv.)

    Oavsett vilka diskurser som präglar vår bild av Majorna så kan resultatet bli ”problematiskt”. Frågan är om det finns något sätt att tala om Majorna som kan ha ett ”oproblematiskt” resultat.

    @ anna-klara: Tack för klarläggandet!

  18. Pingback: Livet är någon annanstans | Mothugg

  19. Pingback: Majorna-triologin sätter spår |

  20. Hans Jörgensen

    Snubblade in på den här sidan nyligen, därav det sena inlägget.
    Även om jag inte själv är proffs på detta så tycker jag de här texterna är väl skrivna och har mycket substans. Samt att de öppnar för nya funderingar.
    Mina erfarenheter av några års boende i Kortedala och Majorna och ett intresse för stans historia, stadsbyggnadsfrågor, ”lokalturism” m.m. ger några reflektioner.
    För det första uppfattar jag båda stadsdelar som heterogena, t ex att de var för sig har inbördes relativt stora skillnader på ”ekonomiska skalan”. Det är väl istället nån typ av medelvärden som används när man ser jämförelser mellan stadsdelar.
    Men visst borde snittstatistiken, om tex de typer av ohälsa som nämndes, säga något om en stadsdel.

    Sedan det här med vad en stadsdel har för bild utåt. Jag skulle tro att det räcker med att en liten men tongivande klick i en befolkning sätter sin prägel på stadsdelen. Och att det sen kan accentueras av media.
    Till exempel, långt ifrån alla i Majorna jobbar inom ”kreativa yrken”, så som den termen brukar användas (sen kan man ha ”kreativa intressen” men det är ännu svårare att mäta). Det blir avhängigt av ”definitionen” av den termen och i den frågan är jag skeptisk. Är kreativt lika med kultur? Och vad är kultur? Människor kan vara kreativa på många olika sätt och på sätt som inte syns, framförallt inte syns i tidningen. Det kan också tänkas synas, men inte för dem som brukar definiera vad ”kreativt” är (ofta de som skriver eller rapporterar om det i media). En mer möjlig term kan vara ”fria yrken”, fast den är säkert ännu vidare och kanske kan definieras av alla arbeten där man själv styr i hög grad. Kan vara alltifrån mindre städfirma till dirigent, men inte nödvändigtvis något som syns.
    Okej, nu fastnade man i sysselsättningsfrågor men ni kanske förstår tankegången.
    Så för att återknyta till artiklarnas tema om (bland annat) symbolisk gentrifiering, så behöver det väl inte ha någon betydelse för en stadsdels invånare. Beroende på vad ”symbolisk gentrifiering” egentligen är, men kan det inte lika gärna betyda ”rykte” eller ”mediabild”? Då kan man tänka sig både positiv och negativ verkan om inte annat för självförtroendet.

    Om man vill vara konkret och bestämmer sig för att motverka gentrifiering i meningen ökade ”efterfrågebaserade” boendekostnader, då finns det väl som nämnts några verktyg, bl.a. hög andel (kommunala) hyresrätter och/eller ansvarstagande hyresgästförening. Och då är väl inte Majorna i större risk än andra stadsdelar. Kanske är den risken större i Kortedala på längre sikt. Men på längre tid kanske en mer balanserad ”gentrifiering” är möjlig, egentligen menar jag att öka den sociala blandningen.
    Det verkar som att ”0-tolerans mot gentrifiering” står i konflikt med begreppet ”blandstad”. Med större social blandning behövs antagligen en viss spridning i boendeformer och standard, gärna på kvartersnivå.

    Sist lite (ännu mer) personligt tyckande om stadsbyggande:

    Anpassa stadsbyggandet mer efter efterrfågan. Dvs. förtäta attraktiva stadsdelar och förtäta mindre attraktiva stadsdelar. I första fallet ska det helst göras så att det inte minskar attraktiviteten, i det andra fallet ska man ha de attraktiva stadsdelarna som förebild, frankt talat att göra som Yimby ofta vill. Med förtätning menar jag tillskott av bostäder, verksamher och arbetsplatser.
    Det här är ju komplicerat av naturen eftersom många människor påverkas, speciellt kanske i en attraktiv stadsdel, där de boende kan tycka att det är bra som det är, medan det väl främst de nya boende som blir tillfredsställda av förändringen. Men till exempel här i Majorna kan jag peka ut 20-30 tomter/platser som kan förtätas, gärna med 5-8-våningshus. I till exempel Kortedala finns också många möjligheter att fylla ut obebyggda hörnen, ”grönområden”, bebygga och stärka stråk. Man har där gjort ett försök till blandade boendeformer – ett villa/radhusområde men separerat från 50-talsstaden av en bred trafikled.
    Jag skulle vilja se radikalare grepp i alla de områden som inte är kvartersstad i Göteborg; bygg inte ett enda nytt isolerat villasamhälle (som man gör och har gjort på Hisingen och i Lärjedalen), lägg istället villor och radhus så nära inpå som möjligt hus-i-park och funkisområden! Bygg butikslängor mellan lamellhus istället för externa köpcentrum. Bygg kontor för 2010-talet vid knutpunkter och intill spårvägshållplatser.

    Ursäkta ett längre inlägg en vad som var menat, men det väger väl kanske lite upp tidigare inlägg där ordet diskurs ingår 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s