Bilden av det gentrifierade Majorna och stadens epoker, del 1 (3)

av Axel Demker

SG205614

Är det fortfarande radikalt att bo i Majorna? Eller är Majorna en gentrifierad stadsdel? Och hur lever bilden av det bohema och alternativa Majorna upp till verklighetens överetablering av dyra specialbutiker och kaféer? Är inte Majorna egentligen bara en ovanligt medelklassig och likriktad stadsdel? I tre artiklar skall vi här på Sociologisuget ge kritiken av stadsdelen Majorna i Göteborg en inramning och skapa underlag till en vidgad diskussion om de förtjänster och förluster som Majorna har gentemot staden. I det första inlägget undersöker vi Majornas väg till popularitet.

Den rådande stadsdiskursen sätter tydliga spår i landets tre storstäder. 1930-talets funktionalistiska våg tog fokus från den ohälsosamma innerstaden med berättelser om ett hälsosammare liv i nya förortsområden. Efter andra världskriget gick de stora flyttströmmarna från innerstaden och det var framförallt arbetarklassen som gjorde sig en ny tillvaro. När utflyttarnas barn flyttade hemifrån under det radikala 1960-talet blev innerstadens ”slum” de naturliga förstalägenheterna. Klas Ramberg menar dock att slumstämpeln i själva verket flyttade med arbetarklassen från innerstaden till förorten. Utflyttarnas barn, av Håkan Thörn benämnda som välfärdsstatens barn, flyr det välordnade och extremplanerade livet i förorten och lever hellre det fria och rebelliska livet i den utdömda innerstaden.

I konflikten som uppstår mellan politiker på god väg att fullända sin stadsdröm och de unga som ser staden med andra ögon genomförs de första husockupationerna, i protest mot planerade rivningar. Här inleds den uppvärdering av innerstaden som i våra dagar har nått sin kulmen. Ett skede som Ingrid M Holmberg ringat in som stadsrenässansen; en period som präglas av ett avståndstagande gentemot modernismen och en vurm för den komplexitet av förpackad platshistoria som stadsmassan utgör. Inflyttarnas barn har i våra dagar inte, som generationen innan, revolterat i bostadspreferenser, utan fortsätter att omfamna innerstaden.

Boendesegregationen och klassklyftorna omkring år 1900 i Göteborg skapade vad Sten O Karlsson kallar en proletär offentlighet: En utåtagerande radikal, anti-auktoritär och kollektivistisk anda som kunde återladda stadsdelsidentiteterna under lång tid framöver. En av dessa stadsdelar var Kungsladugård. Den kollektivistiska anda som byggde husen kan även spåras i hur de utfördes. Därigenom skymtas en materiell brygga mellan 1910-talets och 1960-talets kollektivism. Generellt finns en tydlig social skillnad mellan bebyggelse före funktionalismen och därefter. I landshövdingehusen kunde delar av lägenheterna fungera som halvoffentliga sociala rum, till skillnad från sentida bostäders helprivata bostadsytor.

Arbetarklassens bostäder utgjorde på detta sätt en anslående bakgrund till 1960-talets idéer om det alternativa och bohema livet, med medvetna eller omedvetna romantiserande referenser om hur man ”förr” levde under enkla och autentiska omständigheter. Mats Franzén menar att Majornas popularitet till stor del beror på att 1960-talsvänstern (inflyttarna/välfärdsstatens barn) fokuserades i de västra stadsdelarna, vilka genom sin anknytning till varven och hamnen uppfattades som mer anknutna till det genuint (manligt) göteborgska. De östra stadsdelarnas fabriksarbetande kvinnor har inte på samma sätt medverkat till stadsidentiteten.

Trots en känsla av motsatsen revs mycket bebyggelse i Majorna. Däremot bevarades betydelsebäraren Kungsladugård, enligt Kerstin Gunnemark framförallt av två skäl: dels att exploateringstrycket var lägre så långt från centrum och dels att husen var yngre än i till exempel angränsande Majorna. Gunnemark menar vidare att 1970-talets renoveringar förändrade Kungsladugård socialt. Högre hyror drev bort delar av arbetarklassen och omflyttningen i en tidigare stabil struktur ökade. Gunnemark menar att renoveringarna var början på en gentrifieringsprocess.

Gentrifiering är ett välanvänt men komplext begrepp. Ingrid M Holmberg lyfter fram hur gentrifieringsbegreppet ofta sammanblandas med gentrifieringsfenomenet och att det saknas forskning om hur fenomenet fungerat historiskt. Holmberg menar också att gentrifiering förstås bättre som en del av de värderingsförändringar som sker inom de imaginära (föreställda) geografierna, än som en process med egna effekter.

Gunnemark menar att Kungsladugård kan ha uppnått ett stadium av symbolisk gentrifiering, vilket betyder att stadsdelen omtalas som gentrifierad utan att vara det. Gentrifieringsbegreppet har alltså applicerats på stadsdelen utan att gentrifieringsfenomenet har slagit igenom. Men genom att Majorna allt oftare omtalas som gentrifierad mister stadsdelen snart sin alternativa och positivt laddade identitet. Har Majornas popularitet nått sin kulmen?

 

Referenser

Gunnemark, Kerstin: ”Historiesyn i Kungsladugård”, I: ”Vardagslivets fronter” (Arkipelag 2006).

Holgersson, Helena m fl: ”Göteborg utforskat” (Glänta 2010).

Holmberg, Ingrid M: ”På stadens yta – Om historiseringen av Haga” (Makadam 2006).

Ramberg, Klas: ”Allmännyttan – Välfärdsbygge 1850-2000” (Byggförlaget och SABO 2000).

Annonser

17 responses to “Bilden av det gentrifierade Majorna och stadens epoker, del 1 (3)

  1. >Gunnemark menar att Kungsladugård kan ha uppnått ett stadium av >symbolisk gentrifiering, vilket betyder att stadsdelen omtalas som >gentrifierad utan att vara det.

    Väldigt intressant det här med symbolisk gentrifiering! Det ligger ju helt klart något i det känns det som… till detta kommer ju att alla stadsdelar i sig är en symboler, som för de flesta individer betecknar ett begränsat antal betydelser… medan stadsdelarna i själva verket är mkt mer komplexa än så. När det gäller Majorna betyder detta att, visst kan vissa delar av Majorna uppvisa klassiska gentrfieringstendenser, medan andra delar inte gör det… Majorna är trots allt en stor stadsdel…Detta är ju även ett problem närm an forskar om stadsdelar, man behandlar dom lätt som ett homogent fenomen, men i själva verket är det mer komplext.

    I detta sammanhang är det ju också intressant att fundera på hur diskursen om majornas gentrifiering har en performativ aspekt – det leder förmodligen till att den typ av människor som diggar dessa områden också flyttar till Majorna i större utsträckning.

    >Men genom att Majorna allt oftare omtalas som gentrifierad mister >stadsdelen snart sin alternativa och positivt laddade identitet. Har >Majornas popularitet nått sin kulmen?

    Tror du det? Kanske långsiktigt, men jag tror det är ett tag kvar…

  2. Det här ska bli intressant att följa! Jag förmodar att du kommer att kolla empirin också? Man kan kolla primärområdenas statistik på goteborg.se Därkan man se att Majorna har väldigt låg socioekonomisk segregation (ligger nära kommunsnittet i alla inkomstgrupper) men däremot högre etnisk segregation (över kommunsnittet i andel infödda).

  3. Personligen tror jag att populariteten nått kulmen. Känns inte det minsta spännande m Majorna utan likriktat och väldigt medvetet. Som JC, som försöker vara rock men bara känns svensk villaförort. Fast fint är det..

  4. @ Johannes: Har inte kollat statistiken så noggrant ännu. Tack för tipset!

  5. Bra tips Johannes. Kan man förvänta sig att den socioek segregationen ökar med tiden (om Majornas förmodade gentrifiering fortsätter)? Och vad händer med den etniska över tid?

  6. Jag fastnade på det där med att bo radikalt — vad innebär det? Att bo särskilt ”grundligt, genomgripande, avancerat”? Eller att bo ”vänstersinnnat, vänstervridet, progressivt, reformivrigt”? Eller att bo ”extremistiskt”? Själv bodde jag väldigt grundligt i Majorna i sex år, men inte särskilt avancerat, men vi gjorde progression från svart andrahandskontrakt till bostadsrätt. Och för att travestera den pensionerade generalmajoren som mina föräldrar hade till granne (inte i Majorna, dock): Det enda som var vänstervridet i huset var låsen, så vitt jag vet. En sak är i alla fall säker: Det gjorde mig till Yimbyextremist.

    Sorry. Intressant. Det jag egentligen vill säga efter att ha läst inlägget: Vore det inte intressant att försöka göra en mer materialistisk diskussion om gentrifiering, istället för att läsa stadsdelar som betydelsebärare, symboler, identiteter, etc?

    Det tycks som att kritiken mot gentrifiering går på tomgång (jfr: http://www.morgenbladet.no/apps/pbcs.dll/article?AID=/20100709/OBOKER/707099964 ) och en väg framåt kanske vore att sluta läsa hus som texter. För det är de ju inte.

  7. @Johan – Hej! Jag håller INTE med om att man borde ”sluta” diskutera stadsdelar som symboler och identiteter och ”istället” snacka materialitet. Stadsdelar, hus, platser, är ju symboler, meningsbärande. Och det är inte så att dessa betydelser är oväsentliga för vad en plats är.. hur vi lever våra liv osv. (vilket du är medveten om).

    Däremot har har vi nu haft några (för många) årtionden med text/diskurs-hegemoni och det är jättebra att denna hegenomi nu utmanas av ett ökat fokus på materialiteter, men jag känner att det är lite väl drastiskt att bara göra en kovändning och att man nu i vissa kretsar inte får använda ordet diskurs överhuvudtaget… Kan vi inte komma förbi dessa dualismer nån gång ;)? Jag är säker på att du håller med mig i grund och botten..

    Men visst, mer materialistiska analyser av staden välkomnas också! Skulle du ha lust att skriva ett inlägg kanske?

  8. Spännande Axel! Tycker det vore mkt intressant med lite statistik, framförallt klass… inkomst behöver säga så mkt om klass, särskilt i majorna faktiskt. Mycket kulturarbetare? ”Lågt” ekonomiskt kapital men högt kulturellt och socialt? Kanske är en av orsakerna till att man vill bo i majorna ”den levande sociala stadsdelen med alla sina cafeer och små ekobutiker, barnen springer fritt, skrattandes och stojandes i kläder med härliga färger”? (ojdå, nu skenade jag iväg…). För övrigt tänker jag att materialism och diskurs passar perfekt ihop! Vad var det nu Marx sa? Ideologisk överbyggnad? Argumenten och föreställningarna finns följer det produktionsförhållanden. Jane

  9. Spännande Axel! Tycker det vore mkt intressant med lite statistik, framförallt klass… inkomst behöver säga så mkt om klass, särskilt i majorna faktiskt. Mycket kulturarbetare? ”Lågt” ekonomiskt kapital men högt kulturellt och socialt? Kanske är en av orsakerna till att man vill bo i majorna ”den levande sociala stadsdelen med alla sina cafeer och små ekobutiker, barnen springer fritt, skrattandes och stojandes i kläder med härliga färger”? (ojdå, nu skenade jag iväg…). För övrigt tänker jag att materialism och diskurs passar perfekt ihop! Vad var det nu Marx sa? Ideologisk överbyggnad? Argumenten och föreställningarna följer produktionsförhållanden. Jane

  10. @ Johan: Att leva radikalt är för mig mest ett uttryck för att det finns en dynamik och att platsen möjliggör ett möte mellan olikheter. En motsats till likriktad. Som ‘Yimbyextremist’ håller du säkert med mig om att i synnerhet medelklasstadsdelar är intressantare om de är blandade på alla tänkbara sätt (fast då är de kanske inte medelklasstadsdelar längre? 🙂 ).

    Något att fördjupa sig i om gentrifiering kan vara den nya ”The gentrification reader”. På UB: http://sunda.ub.gu.se/cgi-bin/chameleon?host=localhost%208010%20DEFAULT&search=KEYWORD&function=INITREQ&u1=7&t1=9780415548403

    @ Jane: Det finns ju någonting där, med stadsdelar som ses som gentrifierade – eller stadsdelar som vi tenderar att uppfatta som alternativa. Kanske hänger det ihop med att det ekonomiska kapitalet är lågt men det kulturella högt? Om det är så är ju då frågan i hur hög utsträckning det är en myt. Skall försöka bringa lite klarhet i det.

  11. Intressant! Men jag vill i likhet med några avv de tidigare kommentatorerna slå ett slag för lite mer fokus på materialitet och socioekonomiska faktorerna, för att undvika alltför stor betoning på det diskursiva/symboliska/kulturella.

    I tillägg till de tidigare tipsen vill jag rekommendera en titt på statistiken på bostadsrättspriser, gärna i jämförelse med mer centrala stadsdelar som Linné, Haga och Vasa. Det är min känsla, vilken jag inte undersökt på något vetenskapligt sätt, att priserna på sistone stigit mer i Majorna än i dessa stadsdelar – och att det faktiskt är dyrare att köpa bostadsrätt i 414-hooden än i de erkända medelklassområdena.

  12. Jag tycker mig ändå se att gentrifieringsprocessen i Majorna inte går så snabbt fram som den skulle kunna göra därför att en så stor andel av lägenheterna är kommunala och billiga (relativt sett) hyresrätter. (Jag kan ha fel, men min intuition säger mig att högst 20% av lägenheterna i Majorna är bostadsrätter.) Det går därför inte så enkelt att köpa sig in i Majorna (och därför, som Jimmy skriver, blir de relativt sett få bostadsrätterna väldigt dyra). Det går heller inte så enkelt att trixa till sig till ett förstahandskontrakt i Majorna eftersom den absoluta majoriteten av alla hyresrätter ägs av kommunala fastighetsbolag. Detta sammantaget gör att det kan skilja enormt mycket i boendekostnader mellan två grannhus där det ena är en hyresfastighet och den andra är en bostadsrättsförening. Den höga andelen hyresrätter gör också att befolkningen i Majorna fortfarande inte är segregerad ekonomiskt sett. Att stadsdelen idag känns mer etniskt homogen än många av Göteborgs välmående villaförorter, det är en annan sak väl värd att diskutera …

  13. @ Jimmy och Emil: Tack för intressanta synpunkter och bra inlägg i debatten! Några av era spörsmål kommer vi beröra i de två kommande inläggen. Vad det gäller materialitet så fokuserar vi dock på det diskursiva och det kulturella, men det hindrar förstås inte att man även undersöker andra aspekter. Och som den diskussionsplattform Sociologisuget är så står förstås dörren öppen för den som är intresserad av att skriva något mer om Majorna, eller andra platser kring dessa frågor!

  14. Kristofer Palmestål

    Btw. Är ni medvetna om detta verktyg? Kan vara intressant att titta på för att utveckla analysen:
    http://www.samhallsutvecklingen.se/explorer/

  15. Väldigt spännande kartmöjligheter! Tack för tipset!

  16. Pingback: Livet är någon annanstans | Mothugg

  17. Pingback: Majorna-triologin sätter spår |

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s