Att koka ihop ett minne

Lena Kulin

Det engelska språket – och engelskspråkiga länder, människor och samhällen – syns överallt och åtnjuter en mycket hög status i det svenska samhället. Anglofieringen av svenska språket och det svenska samhället pågår för fullt utan att det tycks reta någon nämnvärt. Detta särskiljer Sverige från andra länder såsom Frankrike och Island där det finns en stark tradition och vilja att översätta engelska begrepp till det nationella språket.  
                Att beskriva en företeelse med hjälp av det engelska språket i en svenskspråkig kontext är idag en säker strategi för den som vill att företeelsen i fråga ska tolkas som internationell och inte nationell, global och inte provinsiell, och (i viss mån) modern och inte historisk. Diskurser som knyter skilda meningar till det engelska och svenska språket inbjuder oss att tolka företeelser med engelska namn, liksom dess användare, skapare och praktiker för användande, som  sammankopplade med den engelskspråkiga världen eller rent av Världen som sådan. 
               Detta är vad jag kommer att tänka på då jag ser Peter Johanssons verk How to cook a souvenir (1992), som under augusti månad visas i utställningen NYFÖRVÄRV 2010 på Röhsska museet. Verket består av en dalahäst som sågats i skivor och förpackats i en folieförpackning likt ett par fläskkotletter. Dalahästen, som väl på sina håll har degraderats till souvenirkitch, kan läsas som en symbol för en berättelse om ett svunnet Sverige; ett knippe klyschor om idylliska byar där människor levde i kontakt med naturen och vars slitsamma liv och arbete växlade i harmoni med årstiderna. I Johanssons verk har denna berättelse styckats upp med en sågklingas likgiltighet; sagan/hästen är död och dess död är exponerad som ett drama eftersom dess före-detta-kropp fortfarande kan utläsas ur dess styckade delar. Därmed är även den särslitande, våldsamma handlingen närvarande.
          Köttets röda färg, som levande hästar bär inom sig, återfinns här på hästens glatta yta (ditmålad av arbetare i en fabrik) medan dess snittytor är enahanda träfärgade, dränerade på blod och liv. Johansson ger oss dalahästen i form av en säljbar produkt i en hygienisk engångsförpackning. Den har infogats som en del i ett nytt sammanhang, som konstverk och handelsvara och på samma gång fråntagits sitt namn och fått ett nytt – på engelska. Detta engelska namn – är det ett sätt för konstnären att etablera sig som en del av en internationell konstscen? Eller är det en betydelsefull del i konstverket i sig? Förmodligen både och – och dessa två betydelser talar med varandra.
          How to cook a souvenir häcklar och driver med viljan att konstruera – och konservera – bilden av en Nation och en nationell Historia, liksom företaget att göra dem till säljbara ikoner. Drygt två decennier efter sin tillblivelse (1992) påstår sig verket ha svaret på de frågor som åtskilliga politiker, investerare och entreprenörer i Göteborg sysselsätter sig med: Hur skapar vi en säljbar berättelse som kan sälja vår stad? Hur fabricerar vi ett ”minne”, en ”historia” och en ”framtid” som får konsumenter att komma hit och öppna plånboken? Hur ska vi beskriva Göteborg för att etablera staden som en ”attraktiv” stad i Europa och världen?
          Någon kom fram till svaret: genom språket! varpå staden fick en ny logga (varje produkt måste ha en) som utplånar den svenska bokstaven Ö i Göteborg, till förmån för en konstruktion som  liknar ett klickbart filnamn: go:teborg. Så skapas nya souvenirer, med en ny logga och en ny berättelse. Om en stad som är ”internationell” snarare än nationell, ”global” snarare än provinsiell och ”modern” snarare än historisk.

Lena Kulin

Referenser:
http://www.designmuseum.se/miniutst.htm
http://www.kulturhuset.stockholm.se/default.asp?id=3191&refid=12002&ptid=

Annonser

3 responses to “Att koka ihop ett minne

  1. ”Johansson ger oss dalahästen i form av en säljbar produkt i en hygienisk engångsförpackning”, är förstås en märklig formulering med tanke på att dalahästar i allmänhet, i betydligt högre grad än Johanssons verk, är ”säljbara produkter”. Vad jag borde ha skrivit är: Johansson ger oss dalahästen i form av en vardaglig livsmedelsprodukt i hygienisk engångsförpackning.

  2. Så sant så…

    Bra artikel av thomas hylland E i sammanhanget:

    http://folk.uio.no/geirthe/EFL.html

  3. Kunde inte sagt det bättre själv!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s