En anledning till mindre oro?

Av: Stefan Molnar

Under många år nu har det talats en hel del om överutbildningen bland akademiker på den svenska arbetsmarknaden. SACO släppte häromsistens en rapport om just överutbildning och underutbildning där de menar att en tredjedel av alla på arbetsmarknaden är överutbildade; en rapport som refererades till åtminstone i GP och SVD häromdagen (minns inte datum). Kristina Persdotter, utredare på TCO, menar dock att dessa siffror är gravt missvisande. Hon skriver:

De studier som visar att en så stor andel som en fjärdedel till en tredjedel av arbetskraften är överutbildad visar också att 70 procent av dem som klassificeras som överutbildade har en gymnasieutbildning som högsta utbildning.

Visst finns det ett matchningsproblem på arbetsmarknaden men det är problematiskt att hänvisa till gymnasieutbildade som överutbildade, men sedan presentera det som att det är de högskoleutbildade som inte är väl matchaden på arbetsmarknaden… policymässigt är det väldigt missvisande. Till detta tillkommer att:

1. Den yrkesklassificering som SACO använder sig av – SEI – är gammal, och utifrån den yngre klassificeringen SSYK är det enbart nio procent, inte mellan en fjärdedel och en tredjedel som är överutbildade.

2. Levnadsnivåundersökningen 2000 visar att det enbart är 4 procent som anser sig vara mycket överkvalificerade för sitt jobb och 15 procent något överkvalificerade för sitt jobb (gymnasieutbildade ej borträknade).

3. Det finns en OECD-studie som visar att enbart 6 procent av de inrikes födda och cirka 16 procent av de utrikes födda kan betecknas som överutbildade (gymnasieutbildade ej borträknade).

4. Och att det tre år efter examen enbart är nio procent som anses sig vara överutbildade eller inte har ett jobb som matchar utbildningen.

Så enligt dessa studier är det väldigt grovt runt 10 procent som är överutbildade, både enligt olika klassificeringar och studier där personer har gjort självuppskattningar. En stor skillnad jämfört med en fjärdeldel eller tredjedel alltså.

Intressant. Som universitetsstudent kanske man ändå inte bör vara så orolig som trots allt?

Kristina Persdotter betonar speciellt att detta är ett problem eftersom det, om jag förstår henne rätt, kan leda till att en politik förs där universitetsutbildningen nedrustas… alltså ett typiskt exempel på forskningens performativa – samhällspåverkande – potential.

Annonser

8 responses to “En anledning till mindre oro?

  1. Ylva Mattsson-Wallinder

    Intressant att de inkluderar gymnasieutbildade i debatten om ”överutbildning”. En samtida överutbildning är inte ett faktum, även om det finns många som hävdar att det är så. Men jag tror inte de största förlorarna är dem som utbildar sig, utan snarare dem som INTE utbildar sig idag, eftersom de högutbildade har högre kvalifikationer o tvingas ”ta” de lågkvalificerades jobb (läs Rune Åberg!!!) De är sannolikt de lågutbildade som hamnar utanför arbetsmarknaden. Jag tror alltså inte att man ska oroa sig om man har en högre utbildning….vi kommer att få jobb på nått vis. Men det kan bli ett jobbigt läge för dem som saknar någon form av utbildning.

  2. Ja… fast ”vår” oro berör ju inte bara att man inte kommer att få ett jobb.. snarare berör det väl att man inte kommer att få ett ”relevant” jobb… och enligt det inlägg som jag refererar till så är detta tydligen inte heller ett så stort problem som SACO menar…

    Vet du hur stor andel av högskoleutbildade kontra de med gymnasiekompetens som högsta utbildning som är arbetslösa?

  3. Ylva Mattsson-Wallinder

    ja, visst är det så. Och då är frågan vilka faktorer sin avgör vid anställningsögonblicket (socialkompetens, socialt kapital…).

    Jag tror att termen ”överutbildning” är svår att bedöma. I ULF mäter man individens subjektiva bedömning, huruvida man anser sig ha högre kvalifikationer än vad den specifika arbetspositionen kräver. Jag tror inte vem som helst skulle klassa sig som överkvalificerad, det är ju delvis en värderingsfråga.

    På ams.se så kan man söka månadsstatistik över arbetslösheten, vet inte om de kontrollerar för utbildning, men de kontrollerar iaf. för ålder, kön etc. Men arbetslösheten är ju trixig att mäta i statistik, eftersom det är enkelt att ”omfördela”. Vi har de senaste året en sjunkande arbetslöshet bland ungdomar <25, men detta beror främst på att merparten är placerade i program. Arbetslösheten bland invandrare är dock i stort sett oförändrad de senaste året i Sverige.

  4. ”Jag tror att termen ”överutbildning” är svår att bedöma.”

    Jovisst…Samtidigt som det känns som relevant att försöka mäta detta.. I bakgrunden för det blogginlägg som jag refererar till ligger ju en tanke på att det kanske inte är värt att satsa fullt så mkt pengar på universitetsutbildningar om inte utbildningen ändå kommer till ”användning” i så hög grad.. och jag håller med om detta… Då känns det också som relevant att inte enbart gå till individers personliga uppfattning om frågan utan också ”objektivt”/utifrån försöka kolla på vilka faktiska yrken som högskoleutbildade sysslar med… en civilekonom som jobbar som städare känns väl t.ex. rimligt att klassa som överutbildad, vad han själv än tycker… men visst, det är en svår balansgång…

  5. Vad är det förresten själv du har tittat på i din studie? minns inte exakt..

  6. Ylva Mattsson-Wallinder

    Jo, jag är helt med på detta, att utbilda sig är kostsamt och visst vill man att det ska löna sig. Men som situationen är nu så handlar det mycket om att arbetsmarknaden inte utvecklat sig i samma takt som expansionen av utbildningssystemet. Vi har för många som tar examan i ditten och datten (desutom många nyinstiftade utbildningar som inte har samma status som mer traditionella professioner, och heller ingen ”naturlig” arena när individerna som har tagit examen väl skall etablera sig på arbetsmarknaden).

    Min poäng var att de som drabbas värst idag är dem som INTE utbildar sig, eftersom de som har utbildning sannolikt ”tar” deras jobb. Utbildning blir fortfarande ett konkurrensmedel, men på en helt annan arena (bland lågkvalificerade jobb). Jag säger inte att detta är bra, absolut inte.

    Sen finns det en sortering IN I utbildningen som kan vara avgörande för vem som blir överutbildad eller ej, som kan relateras till klassbakgrund. Detta i relation till etablering på arbetsmarknaden, är lite kort vad jag tittat på. (över tid, jämförelse mellan 1979 och 2002/03). Jag får berätta mer snart!!!

  7. Precis… det är kostsamt för individen själv och för samhället i stort.. ekonomiskt iaf

    Ahh… klassbakgrund kopplat till överetablering.. intressant.. jag har hört att det finns någonting liknande med geografi också..

    Vi får snacka mer nån dag!

  8. Hej!
    Vad kul att ni har uppmärksammat Sacos rapport ”Vad är lagom?”, som är en kunskapsöversikt om vad vi vet om överutbildning.

    Jag har läst er konversation här på bloggen, och skulle vilja klargöra några saker från Sacos sida.

    För det första, påståendet att en tredjedel av arbetstagarna skulle vara överutbildade bygger inte på Sacos forskning. Det är ett resultat i en studie som ingår i kunskapsöversikten. Kunskapsöversikten refererar även till andra undersökningar som får lite annorlunda siffror. Med det sagt, så tycker vi det är en oroande. Även om siffran hade varit 20% eller 15%, så är det fortfarande väldigt många människor det handlar om. Bakom varje procent döljer sig cirka 4 500 arbetstagare, det måste man ha i åtanke.

    Vidare har Saco aldrig menat att det är enbart högskoleutbildade som är felmatchade på arbetsmarknaden. Snarare är det så att vi alltid lyft fram att gymnasieutbildade står för en stor del av överutbildningen på svensk arbetsmarknad. Det problematiska är dock inte hur lång utbildning de överutbildade har, utan det problematiska är matchningen, att de inte får använda sin utbildning på jobbet. För akademiker är det en större kostnad eftersom de investerat flera års studielån i sin utbildning. Om akademikers överutbildning finns det väldigt lite forskat, och just därför efterlyser Saco mer forskning på det området.

    Tvärtom, så vet vi att de med längre utbildning klarar sig bättre på arbetsmarknaden, vad det gäller att få ett jobb. Tyvärr hamnar de inte alltid på rätt jobb, vilket bland annat resulterar i lägre lön och större missnöje med arbetssituationen.

    Läs också gärna Helena Perssons blogginlägg på Saco-bloggen, för en förklaring om skillnaderna mellan SSYK och SEI. http://sacobloggen.se/2010/05/26/felmatchningen-pa-arbetsmarknaden-okar/

    Slutligen, jag skickar jättegärna ett exemplar av rapporten till er båda! Maila i så fall postadressen dit ni vill ha rapporten skickad, till mig på maria.noleryd@saco.se.

    Vänligen,
    Maria Noleryd, Saco

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s