Om YH-utbildningar och jobbtillväxt

Av: Stefan Molnar

Häromdagen läste jag en artikel i Metro om satsningen på YH-utbildningar i Västsverige. Efter hotet om SAABs nedläggning bestämde sig Regeringen för att avsätta pengar till fler utbildningar inom yrkesvux/komvux i Trollhättan och i andra delar av VG-regionen. Det pratas om totalt 2500 nya utbildningsplatser under 2010 enligt artikeln. En person som läser en YH-utbildning till filmarbetare med inriktning på ljudteknik intervjuas, liksom ytterligare en person som läser en utbildning som syftar till att utbilda personer till någonting i stil med vaktmästare. Filmarbetar-studenten berättar att hon och hennes studentkamrater har praktik en tredjedel av tiden – totalt 6-7 olika praktikplatser – samt att utbildningen är så sammanvävd med arbetslivet att eleverna inte har några fasta lärare överhuvudtaget; ”all teori får vi av yrkesverksamma” säger hon.

Denna typ av utbildningar är speciellt bra på att slussa in personer i arbetslivet; 8 av 10 som går ut denna typ av utbildningar har relevant jobb ett år efter examen, kontra 5 av 10 när det gäller universitetsutbildningar. Men detta känns inte så konstigt. Att filmstudenten i artikeln undervisas av personer från arbetslivet gör att hon tillgodogör sig så kallad ”praktisk kunskap” – kunskap som har vuxit fram ute på arbetslivet och är anpassad efter detta – snarare än den ”vetenskapliga/teoretiska kunskap” som växer fram inom akademin och vilken man lär sig av de lärare/forskare som oftast undervisar om man pluggar på universitetet. Hennes praktikplats ger också behövligt socialt kapital (ens kontaktnät blir allt allt viktigare i arbetslivet i och med att den högre utbildningens värde har urholkats något, har Goldthorpe visat), liksom kulturellt kapital i form av att hon lär sig att föra sig, tala, se ut m.m. på rätt vis.

För den enskilda individ som vill ha jobb är alltså det en bra idé att läsa en YH-utbildning (så länge man kan hitta en utbildning som passar just det område som man vill ha jobb inom, såklart). Däremot kan man ifrågasätta den stora satsningen på dessa utbildningar med samhällsnyttan som motiv. Att filmstudenten i artikeln lättare får ett jobb inom film genom sin utbildning, innebär ju inte att det absoluta antalet jobb i samhället ökar eller att den absoluta tillväxten ökar, bara att hon bättre kan konkurrera med den individ som istället läser film vid universitetet och som inte får samma praktiska kunskap samt sociala och kulturella kapital. Hon får jobbet som erbjuds, istället för studenten som läser vid universitetet. Och om hon får detta jobb går denna andra individen kanske arbetslös. Men det är alltså möjligheten till ökad tillväxt i ekonomin som beskrivs som den stora fördelen med denna typ av utbildningar, enligt den utredare vid YH-verket som intervjuas i artikeln. Men för mig känns det som att det är för jobbgenerering för den enskilde individen som YH-utbildningen som beskriv är bra, inte för jobbgenerering på samhällsnivå. Om man vill satsa på utbildningar som ger ökat antal arbetstillfällen på samhällsnivå känns det därför som att det är bättre att satsa ännu mer på att människor från grundskolekompetens, samt på utbildningar inom vård och omsorg vilka ökar folkhälsan, liksom på den typ av innovationsbaserade utbildningar inom områden som medcin, naturvetenskap och teknik som sägs bli allt viktigare för tillväxt (se t.ex. Ed Glaeser).

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s