”Kampen om kunskapen” och forskningens förändrade roll

Av: Stefan Molnar

Marie Demker skrev häromsistens ett intressant inlägg på sin blogg om hur ”kampen om kunskapen” verkar bli allt viktigare inom politiken. Hon skriver bland annat:

Kampen om kunskapen står således i fokus, kunskapen innehåll, dess räckvidd och vem som skall ha tillgång till den. Dels har vi en kamp om vilken kunskap som bör ligga till grund för politiska beslut, inklusive valet av parti, dels har vi en kamp om kunskapen i termer av fildelning, open source och integritet.

och…

…kampen om kunskapen (utspelar sig) på tre arenor, nämligen frågan om kunskapens innehåll, rätten till kunskap och kunskapens räckvidd.

I dagens informationssamhälle blir som bekant information/kunskap allt viktigare för olika aktörers framgång. Att olika aktörer som idéburna organisationer, företag, politiska partier, myndigheter, privatpersoners m.m hänvisar till studier av olika slag hör ju till vardagen. Skapandet av produkter och tjänster blir ju allt mer kunskapsbaserad, kunskap blir också allt mer av en handelsvara i sig och kunskapen blir också allt viktigare för att legitimera sin egen existens (en utveckling som Manuel Castells har beskrivit). Det är i detta sammanhang som Bjereld och Demker talar om att det i dagens samhälle och på en mängd olika arenor sker en ”kamp om kunskapen”.

En annan utveckling, som det vid flera tidigare tillfällen har talats om här på bloggen är att forskningen har fått en förändrad roll under senare år, så kallad mode 2-kunskapsproduktion. Forskningen har bland annat börjat fokusera mer på tillämpning och har på ett aktivt sätt börjats öppnas upp för påverkan från aktörer utanför akademin och till och med i många fall gjort en resa till arenor utanför akademin; till tankesmedjor, konsultfirmor, forskningsinstitut, analysavdelningar inom organisationer av olika slag. Jag tror att Bjereld och Demkers snack om ”kampen om kunskapen” innehåller en viktig pusselbit till en förklaring av varför forskningen har fått just denna förändrade inriktning under senare år.

I och med att olika aktörer blir allt mer beroende av att kunna hänvisa till studier av olika slag (påverka ”kunskapens innehåll”) för att klara sig i konkurrensen, sker det också en ökad efterfrågan på individer och institutioner som kan genomföra dessa studier. Därför förändras också forskningens utseende åt mer av ett mode 2-utseende, just eftersom forskning – som allt annat idag – är beroende av efterfrågan för att kunna överleva.

Utöver detta är det också rimligt att tänka sig att forskarens roll förändras, från den mer professionella, grundforskningsorienterade, forskaren, till en mer policyorienterad och populärt orienterad forskare (i linje med Michael Burroways typologi över olika forskartyper). Detta är en utveckling som pågår inom universiteten men karaktäriseras förmodligen ännu mer av att allt fler analytiker och liknande anställs inom organisationer av olika slag utanför universiteten. Forskaren blir alltså en konsult i ”kampen om kunskapen”; konsult till: företaget i dess jakt på nästa försäljningssuccé, till kommunen i kampen om den perfekta utvecklingsstrategin eller till den idéburna organisationen i kampen för nästa Allmäna Arvsfonden-bidrag. Den ökade populariteten av titlar som omvärlds-/samhälls-/marknadsanalytiker och liknande vittnar om samma utveckling.

Slutligen kan man också tänka sig att detta påverkar utbildningsväsendets utseende. Forskning och utbildning har ju nämligen länge gott hand i hand. Och i och med att forskningsmiljöer förändras så påverkar detta också utbildningsväsendet till att förändras. Inom utbildningsväsendet kan man nämligen se en liknande utveckling mot allt mer tal om tillämpning, användbarhet, anställningsbarhet och liknande; framförallt inom yngre universitet högskolor, vilkar inte har lika mkt av en gammal forskningstradition, tycker jag mig kunna se en sådan utveckling. KY-utbildningarnas ökning vittnar om samma förändringsprocess. Det är alltså inte enbart forskningen som har förändrats i och med informationssamhällets framväxt. Även många av de studenter som utbildas nu, utbildas för att i framtiden gå ut i arbetslivet – till den offentliga förvaltningen, till konsultfirman, till företaget, organisationen eller universitetet – just för att samla in datan, analysera informationen, skriva rapporten och därmed också bidra till ”kampen och kunskapen”.

Annonser

6 responses to “”Kampen om kunskapen” och forskningens förändrade roll

  1. Mycket intressant skrivit och det är kul att jämföra din kyliga analys kontra det som pågår på gatorna i Berlin. Kravallpolis inkallas för att bevaka studenternas protester mot nyheter som bologna-avtal och bachelorsystem.

    Sverige ligger väldigt långt borta från den tyska (vilket nu förändras och skär en klyfta inom universitetsvärlden) tron på den personliga utvecklingen och forskandet för forskandets skull.

    En akademiker klagade i en debattartikel på att de tyska universititeten kommer förvandlas till ett macdonaldstänkande kring studier.

    Personligen tror jag på den utvecklingen som nu sker. Alla kan inte bli ”intellektuella” som en vän till mig sa. Även tjänstemän (i dess vidaste betydelse) måste skapas.

  2. Kravaller i Berlin alltså.. det har jag helt missat. Där sker det också alltså en form av kamp om kunskapen :).

    Men de tyska och svenska systemen ser alltså så annorlunda ut?

    Angående McDonaldstänkande minns jag att någon föreläsare jag nån gång har sagt samma sak om det svenska universitetssystemet och analyserade det med hjälp av George Ritzers idé om McDonaldiseringen av samhället.

    Jag håller med dig om att det helt klart finns positiva aspekter hos den utveckling vi ser. Med tanke på att vi har begränsade resurser i ett samhälle skulle det vara schysst att se att resurserna används på ett sätt där de ger avkastning (i någon form) även utanför akademin. Samtidigt e jag tveksam till många aspekter av den utveckling vi ser; t.ex. hur mäter vi produktivitet? Jag e tveksam att t.ex. antalet citeringar i vetenskapliga tidskrifter är ett bra mått. Det växer fram en ”publish or perish”-mentalitet, som Thomas Hylland Eriksen har sagt.

    Men angående det där med att allt fler aktörer inom olika typer av institutioner tar på sig uppgiften att producera kunskap med någon form av vetenskaplig touch, vad tror du om det? Ett argument emot denna utveckling som man ofta hör är ju att värdet av, och kvaliten på, forskningen urholkas eftersom det är så många aktörer som sysslar med det, ofta utan vidare kompetens, och att vem som helst idag kan anlita någon för att göra en studie för att få just sin ståndpunkt legitimerad… Är detta kritik att ta på allvar?

  3. I Tyskland håller man på att införa kurssystemet som är i Sverige. Man vill ha bort övervintrarna för att skapa en snabbare utbildning. Det ses inte som populärt hos många. En förenklad grundtanke är att utbildningen bygger på att individen utvecklas, mer än att man blir ett verktyg i samhällets tjänst.

    ”Men angående det där med att allt fler aktörer inom olika typer av institutioner tar på sig uppgiften att producera kunskap med någon form av vetenskaplig touch, vad tror du om det?”

    Forskning är bara så bra som forskaren som utför den. En dålig och okritisk forskare är värdelös var han än är. Fördelen med den öppna akademin är att de dåliga (om de inte fått för mycket makt) vedersägs.

    Privata institutioner måste ju också publicera för att få uppmärksamhet. Kommer rappakalja får de också höra det. Det finns kvalitetskontroller.

    Sen är naturligtvis svårigheten att bedöma riktigheten i forskningsresultat, men det kommer den kunskapssökande alltid att ha problem med.

    ”forskningen urholkas eftersom det är så många aktörer som sysslar med det”.

    Problemet som finns är att det publiceras så förbannat mycket nu för tiden. Det går knappt att ha en generell överblick. Där är Herr Eriksens kritik befogad. Han är väl uttröttad av allt han själv publicerar och publicerat. Han är minst sagt produktiv och hoppar från ämne till ämne.

    I grunden tror jag att det är bra, med många olika forskare. Olika röster har alltid funnits. Förr var de dock mer insulära, hörde jag på filosofiska rummet. Det fanns så att säga flera olika röster i etern, till skillnad från nu. Jag vet inte om det stämmer.

  4. >Privata institutioner måste ju också publicera för >att få uppmärksamhet. Kommer rappakalja får de >också höra det. Det finns kvalitetskontroller.

    Så är det säkert delvis, men min erfarenhet är att inte privata institutioner genomgår långt nära samma kritiska granskning som inom akademin. Kungliga vetenskapakademin genomförde också en studie kring detta förra året där de kritiserade just forskning utanför universitetet för att ofta vara väldigt bristfällig…

    >Förr var de dock mer insulära, hörde jag på filosofiska rummet. Det fanns så att säga flera olika röster i etern, till skillnad från nu. Jag vet inte om det stämmer.

    Intressant… låter inte intuitivt korrekt.. men jag ska fundera på det… 🙂

  5. Hej sociologer!

    Kan ingen utav er som skriver här på bloggen slänga ihop en lättläst introduktion till den sociolog som nu tycks bli nästa stora namn (om jag inte misstar mig) på teorihilmlen – den franske sociologen Tarde?

  6. Hej! Tarde har varit märkvärt frånvarande på sociologiundervisningen i alla fall i Göteborg. Inte heller hans stora populariserare Deuleze och Guattari liksom Latour brukar nämnas. Jag har väldigt basic koll på Tarde, och det jag kan har jag lärt mig genom att läsa Karl Palmås blogg, så någon Introduktion till Tarde skulle jag nog inte vilja försöka mig på. Däremot kanske jag skrivet inlägg nån dag ja; tack för idén!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s