Förtroende för politiker och tjänstemän

KARIN BERG

Detta inlägg är en förkortad version av en liknande uppgift som Lena Kulin skrivit. I min artikel undersöker jag hur upplevelser av ”välfärdsstatens verkställande” påverkar förtroende för politiker och tjänstemän.

Litar vi på de politiker vi väljer till riksdag, landsting och kommun? Försöker de uppfylla sina vallöften? Kan vi lita på att offentliga tjänstemän agerar på ett sådant sätt som är bäst för Sverige och vår välvärd? Dessa frågor rör ett komplext och ibland snårigt begrepp; förtroende. Vad gäller det politiska systemet har vi ett slags grundförtroende som innebär att vi uppfattar staten som så pass pålitlig att vi som medborgare kan stanna kvar i landet (Luhmann 2005:99). Som medborgare har vi vissa förväntningar på politiska beslut och dessa står i relation till vår moraliska och ideologiska uppfattning kring de politiska besluten. Vi kan också ha olika förväntningar utifrån den privata situation vi befinner oss i. Dessa förväntningar kan påverka det förtroende som genereras gentemot de politiker och tjänstemän som har till uppdrag att genomföra dessa beslut. Syftet artikeln är att studera hur en individs attityder till välfärdsstaten påverkar förtroende som individen hyser gentemot politiker och offentliga tjänstemän. Tidigare forskning vilken främst analyserat faktorer som påverkar individers attityder gentemot välfärdsstaten eller villkor för förtroende. I denna artikel fokuserar jag på relationen mellan välfärdsattityd och förtroende gentemot politiker och tjänstemän. Detta är relevant då sambanden mellan ”den politisk-demokratiska folkrepresentationens institutioner, genom vilka förtroende måste operationaliseras, och de sociala processer som bygger upp förtroende ännu är dunkla” (Luhmann 2005:97). Ansatsen är att kunna skönja litet ljus över en del av denna process.

Frågan som jag vill besvara är ”Vilken effekt har attityder om välfärdstaten på förtroende för politiker och tjänstemän?” Min forskningshypotes är att attityder om välfärdsstaten påverkar förtroende för politiker och tjänstemän och att en sådan relation är positiv, det vill säga att positiva attityder genererar högt förtroende. Datamaterialet för att studera detta är hämtat från ISSP:s undersökning från 2006 (1).

Variabler och Operationaliseringar

För att mäta förtroende är två variabler sammanslagna (”de politiker vi väljer till riksdagen försöker hålla sina vallöften”). Attityder om välfärdsstaten mäts genom en skala som kallas ”välfärdsstatens verkställande” och är konstruerad med hjälp av en PCA-analys där flera variabler ingår utifrån påståendet Hur bra tycker du att offentliga myndigheter för närvarande lyckas inom vart och ett av följande områden? (områden som ingår i analysen är: tillhandahållandet av hälso- och sjukvård, att svara för att de äldre har en hygglig levnadsstandard, bekämpa arbetslösheten och att kontrollera brottsligheten samt att värna om miljön). Det är mellan attityden om välfärdstatens verkställande och förtroende som studiens centrala, föreligger. För att studera sambandet använder jag fler variabler som kan vara av betydelse för sambandet. Jag ställer mitt samband under kontroll för kön, ålder och utbildning. Forskning har också visat på att klassposition kan ha betydelse för mitt studerade samband (Blekesaunne & Quadagno 2003:416; Svallfors 2003:99f). Jag testar också mitt samband under kontroll för ideologiska hemvist och kontextuella faktorer, exempelvis om man själv är beroende av olika välfärdstjänster. Kontextuella faktorer har operationaliseras i analysen som anknytning till arbetsmarknadsstatus som anger vilket tillstånd i relation till arbetsmarknaden respondenten befinner sig i. Ideologiska faktorer har operationaliserats som höger- eller vänstersympatisör där utgångspunkten är att de olika blocken har skilda uppfattningar om välfärdsstatens funktion och möjligheter. Jag (på grund av otillräckliga variabler i datamaterialet) har mätt klass utifrån en självvärderingsskala som på ett sätt mäter mer status än klass och är på så sätt inte ekvivalent med många andra studier. Operationaliserings­problematiken bör också lyftas vad gäller kontextuella faktorer då de för studien är kopplade till status på arbetsmarknaden där utgångspunkten var att ju svagare anknytning till arbetsmarknaden desto mer beroende av välfärdsstatens institutioner vilket också skulle påverka förtroende.

Resultat

Resultatet av analysen visar att attityder om välfärdstatens verkställande har en tydlig effekt på förtroende för politiker och tjänstemän. Ju nöjdare man är med välfärdsstatens verkställande desto större förtroende har man också för politiker och tjänstemän. Effekten är statistisk signifikant. Kön har en liten effekt på förtroende men är i det här fallet inte statistiskt signifikant. Ålder verkar ha en viss effekt på förtroende, för varje år stiger förtroende med 0,8 enheter på förtroendeskalan eller alternativt uttryckt kan man också säga att för varje tioårskohort kan vi anta att man blir åtta enheter mer positiv vilket kan ses som mycket för en skala som endast har 20 enheter. Den signifikanta effekten av ålder på den beroende variabeln försvinner när modellen också kontrollerar för arbets­marknadsstatus. Att gå från heltids till deltidsarbetande minskar förtroendet med 0,7 enheter men är inte statistiskt signifikant. Ideologi, klass-/statusposition och utbildning har en viss effekt på förtroende. Vad gäller ideologi visar analysen att vänstersympatisörer hyser mer förtroende för politiker och tjänstemän än högersympatisörer. Det visar sig också att ju högre status/klassposition en individ har så tenderar förtroendet att minska samt för högutbildade finns en positiv effekt på förtroende. Notera dock att det centrala sambandet kvarstår och att dessa variabler betraktas som inkluderande i den slutgiltiga modellen för relationen mellan förtroende och attityder gentemot välfärdstatens verkställande. Min slutgiltiga analys (den centrala relationen under kontroll för ”allt”) har en förklarad varians på 0.26 (1 är all varians) vilket bör ses som ett gott värde med tanke på analysens samhälls- och beteendevetenskapliga karaktär.

Slutsats

Frågan för artikeln formulerades initialt: ”Vilken effekt har attityder om välfärdstaten på förtroende för politiker och tjänstemän?”. Såhär i slutet av artikeln kan frågan besvaras jakande i relation till den hypotes som ställdes upp. Hypotesen var att attityder om välfärdsstaten påverkar förtroende för politiker och tjänstemän och att en sådan relation är positiv, det vill säga att högt förtroende också genererar positiva attityder.  En explicit slutsats skulle vara att attityder om välfärdstatens verkställande påverkar förtroende för politiker och tjänstemän. Rapportens teoretiska utgångspunkter utgår främst från välfärdsattityder men det är rimligt att anta att samma logiska och empiriska resonemang är analoga med mitt centrala samband då det handlar om individers åsikter och vad som påverkar dem. I enlighet med tidigare forskning har jag kunnat visa på att klass, utbildning och ideologi är relevanta variabler för att förstå relationen i mitt fokala samband. Samtidigt som vissa studier uppvisar skillnader vad gäller kön och ålder drar andra slutsatsen att demografiska variabler inte har någon inverkan. Där jag stödjer den sistnämna slutsatsen i min analys.  Analysen har inte visat på några signifikanta könsskillnader till skillnad från Blekesaunne och Quadagno (2003) vilka kunnat visa på att kvinnor har en mer positiv attityd än män. Däremot har jag i likhet med samma författare kunnat visa på betydelsen av klass för att förstå den aktuella relationen. Kontextuella faktorer visar sig inte heller vara relevant för att förstå mitt samband till skillnad från ideologiska antaganden vilka har visat sig ha betydelse för sambandet. Skillnader i resultaten kan ha att göra mer operationaliseringar där jag endast gjort ett generellt antagande om hur arbetsmarknadsstatus skulle kunna spegla vissa kontextuella faktorer men inte lika systematiskt som Edlund kontrollerat för olika möjliga kontextuella faktorer. Där tidigare forskning (Edlund 2006:411) visar på att misstro i den institutionella kapaciteten hos välfärdsstaten inte orsakar någon anti-välfärdsattityd kan jag utifrån mina resultat visa på att misstro i den institutionella kapaciteten snarare orsakar ett minskat förtroende för politiker och tjänstemän.

Noter

(1) ISSP:s undersökning från 2006 hade temat ”Role of Government” och är den fjärde på det temat sedan 1985. Enkäten är insamlad via post med en påminnelse via post och en via telefon. För Sverige består urvalet av 1194 respondenter vilket är en svarsfrekvens på 60,5 procent. Utöver att materialet är filtrerat för att endast gälla Sverige bör också nämnas att svarskategorier som ”vet inte” har behandlats som ”missing data”.

Referenser

Blekesaunne, Morten och Quadagno, Jill (2003). “Public Attitudes toward Welfare State Policies: A Comparative Analysis of 24 Nations.” European Sociological Review. 2003 (19)5:415-427

Edlund, Jonas (2006). “Trust in the Capability of the Welfare State and General Welfare State Support: Sweden 1997-2002.” Acta Sociologica. 2006 (49)4:395-417

ISSP (2002) ”Role of Government IV” data tillgänglig online: http://www.issp.org/data.shtml. Hämtad: 2009-11-20.

Luhmann, Niklas (2005). Förtroende: en mekanism för reduktion av social komplexitet. Göteborg: Daidalos

Stefan Svallfors (2003) ” Välfärdsstatens legitimitet: Åsikter om svensk välfärdspolitik i komparativ belysning” i Rapport från forskarseminariet i Umeå, januari 2003 Sjukskrivning – försäkring eller försörjning FKFs förlag: Stockholm

Annonser

4 responses to “Förtroende för politiker och tjänstemän

  1. Intressant! Men som din hypotes sade, så känns resultatet ganska väntat. Hade det inte varit förvånande att få motsatt resultat? Ett sätt att tänka sig vad ”att hysa förtroende för politiker och tjänsteman” faktiskt kan innebära, är att tänka sig att det innebär att man tror att dessa aktörer kommer att bete sig på ”korrekt sätt” (du har ju också operationaliserat förtroende på detta vis: ”att aktörerna följer sina vallöften). Att anse att välfärdsstaten verkställs på korrekt sätt är väl snarlikt till att tycka att politiker och tjänstemän sköter sig på korrekt sätt… Variablerna vrkställande och förtroende får väl i detta fall därför ganska snarlika betydelser? Eller tänker jag konstigt? Jag är lite trött en fredagkväll som denna 😉

  2. jag är lite trött en söndagseftermiddag också, men visst kan man tycka att de mäter liknande saker. ja, mitt resultat är ju inte så häpnadsväckande. annan forskning har ju visat på det motsatta resultatet. jag tror att det beror mycket på vad kan kontrollerar sitt samband med för andra variabler. jag hade gärna testat mitt samband (förtroende – verkställande) under kontroll för om man sympatiserar med sittande regering (landsting och kommun) och hur det ev kan ge mer utslag.

  3. >jag hade gärna testat mitt samband (förtroende – >verkställande) under kontroll för om man >sympatiserar med sittande regering (landsting >och kommun) och hur det ev kan ge mer utslag.

    Ja, det hade varit intressant.

  4. men det var svårt att göra det efter som studien under flera år är gjord under hösten 2006, 2002, och ungefär vart fjärde år bakåt i tiden så det är svårt (men inte omöjligt) att mäta i just det materialet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s