Globalisering och psykisk sjukdom

Av: Stefan Molnar

Ofta när vi talar om globalisering tänker vi på hur saker som ekonomiska system, ekonomiska kriser, populärkultur, företag, sociala rörelser m.m. sprids över världen. En form av globalisering som det däremot inte så ofta talas om är hur vår syn på psykisk sjukdom förändras i och med den ökande grad av transplanetära relationer som globalisering innebär. Jag läser ett intressant inlägg om ämnet på bloggen antropologi.info, apropå boken Crazy Like Us: The Globalization of the American Psyche av Ethan Watters. Det ”västerländska”, biomedicinskt influerade sättet att se på psykiskt sjukdom, håller enligt denna bok, as we speak, på att, som (citat) ”en smitta”, spridas över världen. Variationerna kring vad som ses som psykisk sjukdom varierar förvånansvärt mycket över olika delar av världen och hänger ihop med kulturella värderingar och praktiker. Roller som Läkaren, Shamanen och Medicinmannen har alltid haft stor makt över hur definitionerna sätts. Samtidigt ser vi idag en globalisering av västerländska begrepp och definitioner kopplade till psykisk sjukdom, som delvis hänger ihop med läkemedelsföretagens och den västerländska medicinens ökade hegemoni.

Den stora fokus på biomedicinska sjukdomsförklaringar som förekommer inom den västerländska traditionen har dock negativa bieffekter. Att betrakta psykiska åkommor som någonting som härrör från gener och andra ting inuti individen, snarare än något som hänger ihop med sociala processer utanför individen, har enligt flera studier visat sig vara dåligt för individers hälsa. Vi har en tendens att behandla individer på ett sämre och hårdare vis om vi ser deras sjukdom som att den kommer inifrån individen själv, snarare än att se individens sjukdom som ett resultat av de sociala sammanhang under vilka han eller hon lever. Samma sak med den västerländska tendensen att tillerkänna människor specifika identiteter som är kopplade till sjukdomstillstånd (t.ex. att en person är ”Schizofren” eller ”Deprimerad”) Detta med att stänga in en individ i en kategori är alltså inte bra för individens hälsa. Boken verkar längta efter ett lugnare och mer omhändertagande sätt att se på och behandla psykiskt sjuka, vilket den anser existerar på vissa andra platser i världen. Folk med schizofreni klarar sig t.ex. bättre i många utvecklingsländer än i länder i ”väst” menar författaren (vilket även Alf Hornborg har skrivit om i sitt bidrag till boken Moderna människor).

Jag har inte läst boken själv, men tycker att resonemanget, på det stora hela, låter vettigt. Som jag tänker mig är det inte så att de tillstånd som vi kallar för t.ex. schizofreni eller depression inte existerar i andra delar av världen. Poängen är snarare att ”västerländska” begrepp, definitioner och sätt att kategorisera folk inte har lika tydlig närvaro överallt i världen, men att de nu håller på att globaliseras. Och att detta i sin tur får betydelse för hur vi betraktar varandra och hur människor mår.

Men samtidigt. Kategorier är nödvändiga för att folk ska kunna ges rätt behandling. Och visst har också ”psykisk sjukdom” med biokemiska processer att göra. Vissa mediciner gör mycket gott för människors psykiska hälsa och en förståelse av neurologiska, genetiska m.m processer är en nödvändighet för att mediciner ska kunna utvecklas och användas på rätt vis. Jag ser också då och då tecken på att identitetsmarkörer kopplade till sjukdom faktiskt kan vara positivt för en individ; ”ahhh, äntligen vet jag vad som är fel på mig”. Men som boken lyfter fram verkar det också finnas problem med en allt för ”rigid” syn på psykisk sjukdom i vilken individen är determinerad av sin inre biologi och kemi. Men..

… 1. Är verkligen ”den västerländska traditionen” så fast i biologitänket som boken verkar säga? Eller är boken bara ännu ett uttryck för en, som jag uppfattar det, ständigt återkommande tendens inom ämnen som antropologi och sociologi att överdriva ”biologismen” inom västerländsk medicin och psykologi? Det psykodynamiska perspektivet med sin fokus på de sociala relationernas betydelse för individens själstillstånd har ju trots allt haft en fantastiskt stor påverkan på det västerländska tänkandet och har det än idag… 2. Och om den västerländska traditionen har de problem som blogginlägget som jag har läst ger sken av, hur bör vår syn på psykisk sjukdom formas så att den gynnar individens välmående på största möjliga sätt?

Annonser

10 responses to “Globalisering och psykisk sjukdom

  1. Ja, det är ju viktigt att fundera över det där med vad som bör och inte bör klassificeras som ”sjukdom” och att vara medveten om att definitionen av sjukdom varierar mellan olika kulturer..

    du som har läst psykologi.. tycker du att det stämmer att psykologin idag fokuserar för mkt på psykisk sjukdom som någonting som kommer innifrån idnividen? Hur ser det ut i undervisningen på GU?

  2. Bra inlägg Stefan! Jag vet och kan alldeles för lite om det här området för att ha något intressant att tillägga ”i sak”, men jag vill ändå säga något om din fråga nr 1. Jag tror att det har funnits och finns många olika perspektiv i väst (även holistiska) men att ett biologisktiskt synsätt (eller diskurs om olika signalsubstanser osv) har fått mycket stort och dominerande inflytande, särskilt i praktiken, när det gäller att ge behandling och medicin till patienter inom den offentliga vården. En tänkbar förklaring till detta är att recepet på ”piller” är ett mycket snabbt och kostnadseffektivt sätt att hantera patienter, samtidigt som läkemedlesbranchen har starka lobbygrupper och marknadsför sig hårt för att sälja in sina produkter till sjukhus mm, så att det kanske har skapats ett slags ekorrhjul av dessa två intressen att minimera tid och kostnader som läggs på den enskilda patienten, och att sälja produkter. … starka krafter som kan påverka vilken syn på psykisk sjukdom som kommer att dominera?

  3. Det där lät visst ganska rationalistiskt och deterministiskt. Jag menar ju inte att det enbart är ekonomiska och ”organisatoriska” intressen som är avgörande för vilken syn på människan, sjukdom och behandling som blir dominerande. Andra filosofiska, religiösa och kulturella idéer har såklart också en mycket stor del i detta!

    • Jag håller med dig om att det ”biologiska” synsättet har fått stort inflytande under senare år, absolut.. men inte att förglömma att t.ex.framväxten av en disciplin som Socialt Arbete och av det psykodynamiska perspektivet visar att det man ibland vill kalla för ”Det Sociala” också tillskrivs stor betydelse här… ibland när vissa personer talar låter det som att enbart biologin skulle tillskrivas betydelse av nutida läkekonst och psykologi.. t.ex. låter det lite så när man läser det blogginlägg jag hänvisar till.. och detta känns lite som en förenkling och ett uttryck för ett ingrupps- utgruppstänk… Men precis, du har rätt i att man talar mer och mer om signalsubstanser, gener, dna, hormoner m.m

  4. Läste om det här i NY Times för några veckor sedan, ett essä utdrag ur boken du refererar till: http://www.nytimes.com/2010/01/10/magazine/10psyche-t.html

    Själv tycker jag det är bättre när symtom på psykiska besvär ses som tecken på att onda andar tagit besittning av mig. Då slipper jag känna att det är mitt fel och dömas av mina medmänniskor för att jag inte tar min medicin, går till min psykolog och inte skärper till mig.

    Dessutom tycker jag att det är fel att de multinationella läkemedelsföretagen och läkarna och psykologerna med sina fina titlar tar över rollen som själavårdare från de beprövade , kulturellt anpassade religiösa samfunden och guds språkrör. Om vi ändå kunde sluta med att sprida vår vetenskapliga imperialism över jordens orörda folk!

  5. Mildred Blaxter skriver i boken Health en hel del om hur synen på hälsa förändrats genom tiderna. En distinktion är mellan en holistisk-organisk modell i vilken ett samhälleligt perspektiv passar in. Å andra sidan har vi en reduktionistisk-mekanisk modell mer anpassad till ren biomedicin. Den sociala modellen tar in faktorer som påverkar individen i stort: strukturer, omgivning och vanor medan den biomedicinska försöker hitta en ”magic bullet” mot ett isolerat fel i kroppen.

    Lena: Läkemedelsindustrin är en stor aktör gällande detta det har du rätt i, de skapar i princip sjukdomar för att kunna bota dem. Håller på med ett inlägg om det, intressant…

  6. Glömde nämna att båda dessa perspektiv verkar existera samtidigt i dagens samhälle. Om något är dominerande eller ej gällande psykisk sjukdom är svårt att svara på men det är möjligt att det går att kombinera dessa.

  7. Ytterligare en intressant sak är att vad gäller hälsobegreppet har man länge haft en mer holistisk syn (WHO införde en sådan definition redan 1945 om jag inte missminner mig) medan sjukdomsbegreppet mer haft den biomedicinska prägel det talas om här…

  8. @Benjamin – lite svårt att veta hur man ska tolka dig där. Å ena sidan vet jag att du skojar.. Å andra sidan, om jag känner dig rätt, så finns det en dos av allvar i kommentaren också.. e du ironisk? Eller e du det inte? Ahhh, min hjärna kan inte hantera denna meta-ironi!

    @Karl P – Använder man alltså begreppet ”holistisk” i WHOs definition?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s