Varför går du (inte) i kyrkan?

Av: Stefan Molnar

Vilka sociala faktorer är det egentligen som gör att människor går i kyrkan? I denna ganska Durkheimsk-aktiga studie utförd av två sociologer i Holland, undersöks sambandet mellan kyrkonärvaro och ett antal sociala faktorer. Studien använder samma typ av ”multinivå-analys” som har beskrivits i ett tidigare inlägg här på bloggen, i vilken man kontrollerar för variabler både på individnivå och på gruppnivå.

kyrkda

Inte så förvånande, visar sig en av de starkaste statistiska predikatorerna för kyrkobesökande vara om du har religiösa föräldrar och ännu mer, om du bor i ett religiöst land. Den sociala påverkan som dina sociala nätverk har på dig har alltså stor betydelse. Ytterligare en vanlig teori inom det religionssociologiska området, nämligen den att en stark statlig kontroll över människors religiösa beteende drar ner deras vilja att gå i kyrkan, blir bekräftad i studien. Om man blir tvingad att göra någonting känns det inte så kul längre…säger teorin. Utbildning då? På nationell nivå gör inte genomsnittlig utbildningsnivå någon större skillnad för hur mycket människor går i kyrkan. På individnivå däremot har det en viss effekt. Det är mindre sannolikhet att jag som har utbildning går i kyrkan än om jag inte hade haft det. Detta är något som både kan förklaras av det faktum att utbildning i sig har en tendens att minska människors tro och av det faktum att utbildning ökar människors vilja att engagera sig i andra former av grannskapsinstitutioner än i kyrkan.

Och nu, den faktorn som kanske är mest kopplad till det som har skrivits om tidigare här på bloggen; ojämlikhet och välfärdstatens utbredning. I länder med större ekonomisk ojämlikhet och mindre välfärdsstat är kyrkobesökandet speciellt högt. Detta gäller också på individnivå; sannolikheten är högre att såväl rikare som fattigare individer går i kyrkan om de lever i ett mer ekonomiskt ojämlikt samhälle, med en mindre utbredd välfärdsstat, än tvärtom. I ett tidigare inlägg här på bloggen har det påpekats att det finns en del som tyder på att ojämlikhet har en negativ effekt på såväl rikare som fattigare individers hälsa. Och nu ser vi alltså samma typ av effekt när det gäller kyrkobesök. Och vad kan detta bero på? Jo, att leva i ett samhälle med större ekonomisk ojämlikhet och ett mindre socialt skyddsnät minskar individers trygghet, vilket också ökar individens behov av att söka sin tröst i religion. Detta är i alla fall den tolkning som läggs fram i studien och det är samma typ av tolkning som har lagts fram tidigare här på bloggen angående ojämlikhet och hälsa; ojämlikhet minskar människors trygghet vilket kan minska människors hälsa.

Okej, den analys som har presenterats i det här inlägget är egentligen alldeles för tunn. Det existeraren mängd luckor, som i grund och botten bottnar i den sedvanliga invändningen mot studier av detta slag; hur vet vi åt vilket håll korrelationerna går, hur vet vi om vi har att göra med kausala samband eller endast med korrelationer? Men ändå måste jag säga att tolkningarna inte känns helt orimliga. Och om inte annat lägger de en intressant grund för fortsatta studier och fortsatt diskussion.

REFERENSER

Stijn Ruiter, & Frank van Tubergen. 2009. Religious Attendance in Cross-National Perspective: A Multilevel Analysis of 60 Countries. I:  American Journal of Sociology (November)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s