Oviljan att förändra?

Av: Joacim Rosenlund

I detta inlägg tänker jag reflektera kring temat tillit och försöka sätta in detta i ett större sammanhang gällande stat och förändring. Tidigare argument framlagda i denna blogg lämnar oss med insikten att vissa länder, mer precist de ekonomiskt jämlika, presterar bättre på flera olika sätt. Inte minst så har människor en större tillit till andra i dessa länder. Så finns det en möjlighet att öka tilliten i de länder som befinner sig längre ned på skalan? Bo Rothstein & Eric Uslaner argumenterar för att den universella välfärden ökar förtroende i länder som tillämpar den, gratis sjukvård och utbildning exempelvis. En selektiv välfärd, riktad mot vissa grupper, minskar istället förtroendet och ett tydligt exempel på detta är risken att stämpla grupper som socialbidragstagare. (Rothstein & Uslaner, s. 11)

Detta leder Rothstein & Uslaner in på problemet: en ond cirkel (social trap) där välfärdspolicys inte går att införa pågrund av en brist på tillit gentemot andra och staten. Detta citat sammanfattar resonemanget på ett bra sätt:

There will be no political support for universal programs since the rich benefit from high-level corruption and see the poor as “undeserving poor.” The poor see almost all success in the market economy as evidence of dishonest behavior and believe that those who are well off already have taken more than enough from the state. From this perspective, the idea that the better off should also have access to public services and benefits seems awkward. (ibid, s. 13)

Så får staten ett allt snävare handlingsutrymme. David Harveys bok A brief history of neoliberalism (2005) kan ge ytterligare sken över de värderingar som speglas i citatet. Författaren beskriver en process där statlig välfärd får ge vika för en utbredd nyliberal ideologi vilken förstås förespråkar privatisering. En intressant del av denna process är skapandet av samtycke (konsensus, construction of consent). Genom Antonio Gramscis begrepp hegemoni beskriver Harvey hur politisk ideologi förvandlas till kulturella värden – vilka är svåra att förändra. (s. 39 f) Dessa kulturella värden är förstås komplexa men det är värt att ta upp ett par ’slagord’ som kan exemplifiera: valfrihet, personligt ansvar, arbetslöshet är frivilligt och individuell frihet är av vikt.

Ovanstående kan, inte enbart förstås men delvis, förklara motståndet gentemot den aktuella sjukvårdsreformen i USA som om den går igenom ger staten mer makt. Denna ideologiska del är inte oviktig då den ofta är djupt rotad i människors livsvärld vilket torde vara en kompletterande förklaring till varför den onda cirkeln av låg tillit och ekonomisk ojämlikhet reproduceras över tid. Rothstein & Uslaner avslutar med en pessimistisk reflektion och det är nog inte utan anledning.

Källor

Harvey, David (2005). A brief history of neoliberalism. Rothstein, Bo &

Uslaner, Eric. Center for European Studies, Working Paper Series #117 All for All: Equality and Social Trust

DN artikel av intresse: http://www.dn.se/kultur-noje/essa/mojligheternas-land-1.958606

Annonser

One response to “Oviljan att förändra?

  1. Rothstein skriver ju om en liknande intressant ”social fälla” i sin bok Sociala fällor och tillitens problem. Vilja att betala skatt är beroende av ett fungerande välfärdsstat, tex. fungerande sjukvård och tvärtom. Utan generellt välfärdssystem uppfattar folk inte att de får ut så mkt av att betala skatt till staten och därför vill de inte heller göra det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s