Gated communities och rädslan för sina grannar

Av: Stefan Molnar

Leder gated communities till minskad tillit bland allmänheten? funderade Joacim på i sitt förra inlägg här på bloggen. I detta sammanhang skulle jag vilja tipsa om boken Behind the Gates: Life, Security and the Pursuit of Happiness in Fortress America, av miljöpsykologen och socialantropologen Setha Low. Författaren har genomfört deltagande observation i ett antal gated communities i USA och Mexiko och ger en intressant bild av hur det kan tänkas vara att leva i ett sådant område.

gated_community_1

Antalet gated communities har ökat mycket i USA under de senaste årtiondena och denna typ av områden är inte längre enbart förbehållna de absolut rikaste skikten i samhället. För många människor utgör de ett sätt att undkomma alla otryggheter ute i världen. När det gäller de löften om trygghet som följer med gated communities så är det faktiskt också så att de många gånger de skapar en trygghetskänsla för dem som bor bakom murarna, visar Setha Lows studie. Vid andra tillfällen gör emellertid övervakningskamerorna och murarna hotet från världen utanför desto tydligare för de boende. Författarens intervjuer visar att det med murarna uppstår en ökad rädsla för dem som befinner sig utanför murarna och en rädsla att vistas utanför dessa. Missvisande information om de grupper som av människor som befinner sig utanför murarna sprids. En ”fortress mentality” byggs upp. Så även om gated communities många gånger byggs för grupper av människor som redan innan de flyttar in i områdena, hyser rädsla för andra människor, menar Setha Low att det även existerar mekanismer hos dessa områden som förstärker rädslan för andra grupper av människor ännu mer. Setha Lows bok är alltså intressant på så sätt att den lyfter fram de mekanismer hos gated communities som kan tänkas leda till den minskade tillit som Joacim skriver om i sitt inlägg. Och förresten, intressant nog visar statistiken att det inte nödvändigtvis är så att gated communities i mindre utsträckning är drabbade av brottslighet än områden som inte är avskilda från omvärlden genom fysiska murar.

Källor

Low, Setha. 2004. Behind the Gates: Life, Security and the Pursuit of Happiness in Fortress America.New York and London: Routledge.

Annonser

12 responses to “Gated communities och rädslan för sina grannar

  1. ”Och förresten, intressant nog visar statistiken att det inte nödvändigtvis är så att gated communities i mindre utsträckning är drabbade av brottslighet än områden som inte är avskilda från omvärlden genom fysiska murar.”

    Hur kan detta stämma? Trodde man hade både höga murar och patrullernade vakter i sådandär områden och om det är så borde väl detta åtminstone minska inbrott och dylikt? Vad finns det för förklaringar för att det inte med nödvändighet är så?

  2. Hehe, jag visste att någon skulle anmärka på detta.
    Och nej, det låter ju inte helt rimligt att gated communities på det stora hela inte skulle vara utsatta för mindre brottslighet än t.ex. ett villaområde som inte var skyddat av murar och vakter. Grejen är den att jag läste boken för någar år sedan, har den inte tillgänglig längre och skrev inlägget utifrån de anteckningar jag förde när jag läste den, så jag vet inte exakt vad jag/författaren menar. Men kan man inte tänka sig att det hon syftar på är något i stil med att vissa enstaka gated communities utsätts för mer brottslighet än andra bostadsområden i närheten. Tjuvar kanske lockas till dessa gated communities i hopp om att finna extra stor rikedom, samtidigt som alla kanske inte är särskilt välbevakade utan enbart har staket runt omkring? Alltså, det är inte säkert att ett område är säkert bara för att det är en gated community.

    Men på det stora hela känns det la som rimligt att gated communities skulle utsättas för mindre brottslighet än typ lika lyxiga områden som inte är gated.

  3. Kameror och vakter borde liksom misstänksamma boende leda till att fler brott anmäls iaf? Nolltoleranspolicy på att ‘här vill vi inte ha några brott alls’. Möjlig förklaring kanske om det stämmer att brottsligheten inte minskar i dessa områden.

  4. @ Joacim: det har du rätt i!

  5. I Mexiko City bodde jag två veckor i en ”portad gemenskap”. Jag har skrivit ett blogginlägg om det: http://gredemo.wordpress.com/2008/04/03/mexico-df/.

    Det jag minns var hur lugnt det var där inne. Utanför var trafiken hård. Ingenting omhändertaget.

    I Las Vegas passade min flickvän barn hos familjer i instängda gemenskaper. En minns jag väl. Det var som ett lummigt villaområde i Sverige. Träden växte underbart och gräsmattorna var tjocka och det trots att vi befann oss mitt i Mojaveöknen.

    Trots att boken du refererar till grundas på intervjuer är jag tveksam till att det handlar om en ”fortress mentality” hos många. Jag mötte inte de tankarna. Snarare fanns det en slags pedantism hos folk. Man gillar att ha det fint omkring sig. I Sverige betalar vi skatt för att städer och bostadsområden ska omhändertas. De vill inte betala den skatten utan lägger de pengarna hellre på att bara de får det fint.

    I alla fall har jag beställt boken från biblioteket. Det ska bli kul läsning.

  6. Jag läste ditt inlägg, intressant! Och intressant erfarenhet av att ha bott i ett sådant område.

    Jag betvivlar inte att det finns många gated communities utan denna fästningsmentalitet. Det är väl lite det som är grejen med det etnografiska förhållningssättet; att det går på djupet, snarare än är enkelt generaliserbart. Samtidigt tror jag man ska ta Lows större studie på allvar, den har säkert mkt att säga. Den pedantism du nämner är också intressant… men även den kan vara ett uttryck för lägre generaliserad tillit… för ett sammanbindande socialt kapital.. jag litar på och bryr mig om den egna gruppen, men inte lika mkt om hur resten av samhället har det.. eller vad tror du?

  7. Boken är väldigt intressant. Man blåser igenom den och jag är kommen till hälften. Jag är tveksam till hennes sätt att analysera då det inte sällan är lite klipp och klistra med vad olika experter sagt i jämförelse med det som sägs i intervjuerna.

    Intervjuerna är de intressantaste. Det som slår mig är hur barnsligt de resonerar. Det är som om det är en bunt neurotiker som får sin chans att leva i det perfekta kuddsamhället. De vill ha total kontroll och säkerhet i sin vardag. De tycks inte kunna acceptera att livet innehåller risk och att risk är utvecklande och får personligheten att mogna.

    Deras intellektuella kapacitet är föga utvecklad.

    Tyvärr möter jag i mitt dagliga liv denna bristande självtillit. Många av mina kollegor som jag haft och har älskar sin bil pga skyddet den inger.

    Min tanke är att bilen är ett slags community i miniatyr. Individer slipper möta massan, svetten och knuffen och det möjliga hotet i tunnelbanan eller på spårvagnen, detta tänk-om-det-händer-mig-neuros som de tillåter sig leva ut.

  8. Så du verkar alltså hålla med om att påståendet, att det finns en brist på tillit för folket utanför murarna, stämmer?

    Bra koppling till bilen där! Goffman använder ett begrepp (som jag tyvärr inte minns nu) för att beskriva detta fenomen; att individer i de flesta sammanhang liksom upprättar en liten skyddsmur runt omkring sig själv som inte andra människor får röra sig inom. När man vistas med en partner så är denna skyddsmur ofta icke-existerande; partnern får röra vid en hur som helst, en främling på tunnelbanan behöver däremot hålla mer avstånd, en bil eller murarna kring ens hus är även detta en sådan mur, fast fysisk då såklart.

  9. Det var förresten jag, Stefan, som skrev kommentaren ovan.

  10. Hålla med och hålla med… det är ju svårt att diskutera emot det de intervjuade säger. Problemet som jag ser det är just varför de är rädda?

    Det är en omogenhet hos människorna, som tar sig uttryck rädsla för hotet. Det är att ge efter för impulser som liknar mörkerrädsla som de inte försöker att analysera och växa i från. Författaren visar ju också i boken att flera av dem ger uttryck för en rädsla för de okända, dvs. de har inte lärt sig att analysera situationer realistiskt. Det är det jag menar med omogenhet.

    Hoffman är förövrigt en lustig forskare. Måste fortsätta läsa honom. Han står som ett bligande dåligt samvete i bokhyllan.

  11. >Problemet som jag ser det är just varför de är >rädda?

    Eric Uslaner har under senaste åren genomfört intressant forskning som visar på ett positivt samband mellan segregation och generaliserad tillit. Han hänvisar också till forskning som visar att barn som umgås med barn från andra grupper när de växer upp blir betydligt mer tillitsfulla till andra människor generellt sätt. Utifrån detta kna man helt tänka sig att det under isolering från andra människor lätt växer fram en massa negativa stereotyper vilka leder till rädsla och brist på tillit..

  12. ”Negativt samband” skulle det vara..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s