The Spirit Level – Om tillit och rädsla

Av: Joacim Rosenlund

Som en fortsättning på mitt förra inlägg om boken The Spirit Level (2009) samt Stefans inlägg ”Gör dina grannars inkomst dig sjuk?” tänkte jag gå djupare in den del som handlar om tillit (trust). Författarna Richard Wilkinson & Kate Pickett börjar med att ta upp exemplet New Orleans och händelserna efter orkanen Katrinas framfart. I detta skede verkade civilisationen som bortblåst där plundring, desperata rop på hjälp och skottlossningar blev vardag varpå militär och polis gick beväpnade in i hjälpinsatserna. Drabbade invånare och myndigheter verkade agera förbi varandra i en ömsesidig brist på tillit. Ett bättre integrerat samhälle som grund skulle möjligen kunnat underlätta återuppbyggnaden efter katastrofen. Louisiana (LA, min markering) där New Orleans ligger, har hög ekonomisk ojämlikhet och således låg tillit. Måttet på tillit nedan är baserat på påståendet ’de flesta människor kan man lita på’ (European and World Values Survey):

Tillit

Med ökande ekonomisk ojämlikhet så minskar tilliten vilket gäller både för de länder som tas upp i förra inlägget och mellan amerikanska stater. Det är dock inte självklart vilken av variablerna ekonomisk ojämlikhet samt tillit som påverkar den andre. De kan inverka och förstärka varandra såsom Robert Putnam menar i boken Bowling alone (2000). Alternativt som Eric Uslaner beskriver i boken The moral foundations of trust (2002) att ekonomisk ojämlikhet kommer i första hand. I mindre segregerade samhällen, alltså mer ekonomiskt jämlika, lär vi känna fler personer vilket ökar tilliten till andra människor vi ännu inte mött. Wilkinson & Pickett utesluter inte någon av möjligheterna men ser en gemensam nämnare: ”Trust leads to cooperation” (2009, s. 56)

Varför finns då detta samband? Författarna börjar med att klargöra att ojämlikhet delar upp en befolkning som då bor i samhällen och umgås med de som är lika dem själva. Den faktiska uppdelningen av fattiga och rika områden i många städer tordes vara ett exempel på detta. I ’gated communities’ kan välbeställda familjer skydda sig från omvärlden med en tydlig avgränsning i form av stängsel eller murar och möjligen vakter. En tydlig avgränsning även i det sociala där ’de’ utanför inte ska få komma in till ’oss’. I Malmö ligger Victoria Park som utmärker sig på flera sätt (http://www.victoriapark.se/?id=8), ni kan själva avgöra om det är en form av gated community.

När människor isolerar sig i grupper börjar de också spekulera om hur andra är och beter sig. Utan att direkt umgås med de andra så skapas en negativ bild av världen utanför som blir svårare att motbevisa ju starkare gruppen knyts samman. Med minskande tillit blir det svårare att hitta någon anledning att hjälpa personer som man tidigare aldrig träffat. Skyddsmekanismer tillämpas på olika sätt beroende på vilka resurser man har: tillåts vapen för att skydda sin egendom är det en utväg. Finner man säkerheten i vänner med likasinnad bakgrund blir gänget en trygghet. Har man istället möjlighet att flytta blir det en möjlig utväg.

Annonser

4 responses to “The Spirit Level – Om tillit och rädsla

  1. Väldigt intressant inlägg…kom att tänka på om det här med ’gated communities’ kan gälla för det omvända också.

    Exemelvis i Rosengård, Malmö som genom ett slags mentala och mediala murar skyddar sig från ”omvärden”. Också detta kan ju utgöra en avgränsning i det sociala där ’de’ utanför inte ska få komma in till ’oss’.

    Kommentarer?

  2. @ Jocke: angående att brist tillit skulle kunna leda till ek ojämlikhet. Vilka mekanismer menar dom skulle vara verkande här? Att brist på tillit leder till att offentliga institutioner byggs upp som inte är grundade i ett intresse för jämlik fördelning av ek resurser. Eller vad?

    Du skriver också att Wilkinsson och Picker menar att det är den av ekonomisk ojämlikhet pådrivna brist på att man umgås och på vänskapsband som skapar brist på tillit. Detta är ju mkt det Putnam snackar om, att fysiska möten, t.ex. dom som uppstår inom föreningslivet, skapar tillit. Samtidigt finns det forskning – tex rothsteins m.m – som tyder på att så inte skulle vara fallet; tilliten bland de som är aktiva i föreningar i Sverige (baserat på SOM-data) är inte större för de aktiva medlemmarna än för de passiva. Två norska forskare t.ex. (som jag inte kommer på namnet på nu just nu), har istället visat att det inte nödvändigtvis är de faktiska fysiska mötena som sker i föreningslivet som leder till tillit, utan snarare att den känsla av att vara en del av en större gemenskap som uppstår i föreningslivet är vad som leder till tillit och därför spelar det inte så stor roll om man är aktiv eller passiv medlem i en förening. Min tanke utifrån detta är att det kanske inte är bristen på fysiska möten, eller åtminstone inte enbart bristen på fysiska möten, som uppstår i hårt segregerade situationer som leder till minskad tillit, utan snarare bara känslan av att man befinner sig i olika världar som leder till en sådan minskning… eller vad tror ni? Är fysiska möten ett måste för att man ska lita på andra människor? Vilket roll har de fysiska mötena egentligen? Det hela hänger la kanske ihop i slutändan förmodar jag?

    @ Karin: det låter rimligt, att andra typer av ”murar” än fysiska sådana har en betydelse. Dock funderar jag på om fysiska murar liksom ännu mer kan öka på uppfattningen om att man lever i olika världar. T.ex.: människor kan på många sätt röra sig fritt över Rosengårds gränser, man behöver exempelvis inte bo där eller känna någon där för att hänga i området. Victoria Park däremot finns det inte någon chans att ta sig in i om man inte redan känner nån som bor där. Dom fysiska murarna gör det liksom hela ”olika världar”-grejen ännu mer tydlig…

  3. Karin: Ja det kanske är det som hindrar en från att röra sig i vissa områden eller åka till vissa platser. För att ‘det är allmänt känt’ att det och det försigår där och sådant tänkesätt är ju svårt att ändra på.

    Stefan: Det är i så fall Putnams argument som pekar mest åt tillit som oberoende variabel men de tar inte upp nåt argument som går hela vägen. Alltså om man lägger fokus vid att: stater med högt socialt kapital gör mer för att minska ekonomisk ojämlikhet. Varför fördela pengar om man inte litar på att det tjänar nåt till.

    Wilkinson & Pickett tar också upp en studie av Rothstein och Uslaner (‘All for all’ i World Politics 2005) vilken verkar som bevis för att sambandet går från ekonomisk jämlikhet –> tillit. För att ‘tillit inte får chans att växa i en ojämlik värld’.

    Jag håller helt med om att ‘känslan’ att inte nå upp till kraven inverkar mycket på individer. För normer är starka och bilden av den andra gruppen påverkar ju också det fysiska mötet (om det blir ett sånt), skillnader och fördomar blir synliga där. Det finns så mycket som sätter upp reglerna för vad som är eftersträvansvärt, reklam etc.

    Dålig på forskning om föreningar, men det låter rimligt att medlemskapet i sig gör att man känner sig deltagande. Kanske in den fina golfklubben (fast klubborna rostar på vinden) eller rockklubben som man besöker nån gång ibland. Är det några föreningar som skapar mycket mer socialt kapital än andra?

  4. Pingback: Gated communities och rädslan för sina grannar «

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s