Den intellektuelles roll i dagens kunskapsproduktion

Av: Stefan Molnar

Mitt förra inlägg här på Sociologisuget behandlade hur formerna för produktion av forskningsrelaterad kunskap idag till viss del ser annorlunda ut än de har gjort tidigare. Dagens inlägg kommer delvis att röra sig inom samma område som det förra, men specifikt fokusera på den intellektuelles roll i denna kunskapsproduktion.

Sociologen Thomas Osborne kom år 2004 med en intressant artikel vid namn On mediators: Intellectuals and the ideas trade in the knowledge society.  I denna argumenterar Osborne för att den intellektuelle idag i viss mån arbetar på ett annorlunda sätt än har varit fallet tidigare. Osborne redogör för fyra stycken forskarstilar.*

Den första av dessa stilar (eller roller) kallar Osborne för the expert; individen som, med grund i den expertkunskap han eller hon innehar om världen, kommer med auktoritativa uttalanden om hur denna är beskaffad. Ett exempel på the expert kan hämtas från en artikel i dagens Aftonbladet (14/6-09) som handlar om Ernst Kirchsteigers nya, egenbyggda sommarhus. I artikeln tillfrågas några, vad artikelförfattaren kallar för ”experter”, vilka får se på några foton av Ernst hus samt utvärderar huset. En av dessa experter är stjärnarkitekten Gert Wingård, som med bas i sin speciella kunskap om vad som är bra arkitektur, drar den auktoritativa slutsatsen att huset är tråkigt, fult och inte särskilt inspirerande; förutom fönstren som är fina.

Vid detta tillfälle nöjer sig Wingård emellertid med att beskriva hur saker och ting förhåller sig och frånhåller sig att komma med några normativa förslag om hur faktiskt huset bör utformas. Ett förhållningssätt av sådant normativt slag hade dock, enligt Osbornes modell, istället varit förbehållet the legislator (lagstiftaren). Ett exempel på en person som beter sig enligt legislator-stilen skulle kunna sägas vara en regeringsutredare, som med grund i den kunskap han eller hon innehar om världen, föreslår för regeringen hur denna bör utforma sin politik.

Vid ytterligare tillfällen är det emellertid så att den intellektuelles roll inte är att själv bidra med vare sig sanna, eller normativa, utsagor om verkligheten, utan snarare, med grund i de analytiska och metodologiska verktyg han innehar, enbart tolkar och redogör för utsagor som är gjorda av andra individer. Osborne benämner denne forskare som the interpreter (tolkaren). Analytikern vid en offentlig myndighet, som får i uppgift att göra en kartläggning av tidigare forskning inom ett visst område, men inte åläggs att dra några specifika slutsatser om vilken forskning som är korrekt eller vad som är normativt rätt att göra utifrån denna forskning, skulle kunna sägas ha en sådan stil.

Slutligen har vi the mediator (mediet/mediatorn), den forskarroll som Osborne menar att vi har sett en ökning av under de senaste åren och vars agerande mer är kopplat till nya, mer politiserade, mode 2 former av kunskapsproduktion – som exempelvis tankesmedjor – än med universitet av den klassiska typen. Där de tidigare tre nämnda intellektuella stilerna använder sig av occular ideas (”okulär”, idéer som beskriver hur världen är) och orracular ideas (”orakel”, idéer som säger något om hur framtiden kommer att se ut eller bör formas), sysslar the mediator med så kallade vehicular ideas. Att en idé är vehicular (tänk: ”fordon”) betyder att den används för att åstadkomma förändring; för att ta en individ eller organisation från punkt A till punkt B, snarare än för att beskriva världen på ett auktoritativt sätt eller uttala sig exakt om hur denna förändring bör se ut. Även the legislator försöker åstadkomma förändring, men om han gör detta genom att hänvisa till auktoritativ kunskap, baserad på forskningsresultat, gör the mediator detta genom att kommunicera/marknadsföra/mediera en specifik idé och på så sätt mobilisera folk. Denna vehicular idea är inte definierad till exakthet eller kopplad till några stora teoretiska system eller specifika forskningsresultat och genom att så är fallet är den väldigt inkluderande; nästan vem som helst kan sympatisera med idén och just därför är denna typ av idéer verktyg med vars hjälp aktörer kan mobiliseras och förändring kan nås. Gregor McLennan (2004) har i en fördjupad analys tagit upp Anthony Giddens ”The Third Way” som ett exempel på en vehicular idea; en idé som har mobiliserat väldigt mycket stöd och kamplusta i Storbritannien, samtidigt som det finns en viss luddighet i exakt vad idén egentligen innebär.

En intressant fråga att ställa sig i sammanhanget är vilka intellektuella stilar som de av oss samhällsvetare som är ute i arbetslivet just nu, samt de av oss som snart kommer att komma ut i arbetslivet, förväntas använda oss av?

* Osborne påpekar att gränserna mellan dessa stilar inte är knivskarpa, utan de överlappar delvis varandra. Det är inte heller så att en enskild individ enbart har tillgång till en stil utan han eller hon kan använda sig av olika stilar vid olika tillfällen.

Referenser

McLennan, Gregor. 2004. Travelling with vehicular ideas: The case of the third Way. I: Economy and Society, Volume 33, Issue 4 November 2004 , pages 484 – 499

Osborne, Thomas. 2004. On mediators: Intellectuals and the ideas trade in the knowledge society. I: Economy and Society, Volume 33, Issue 4 November 2004 , pages 430 – 447

Annonser

3 responses to “Den intellektuelles roll i dagens kunskapsproduktion

  1. Vilka intellektuella stilar som samhällsvetare kommer att förväntas använda sig av. Spännande fråga! Jag tänker mig att det kommer att komma krav på mer vehicular ideas från regering och andra organ som ger pengar till forskningen. Att krav på ”lönsam” (dvs. vinstgivande) kunskapsproduktion kommer att öka, särskilt vad gäller att hitta lönsamma lösningar på nya och gamla växande samhällsproblem , som orsakas av klimatförändringar, den åldrande befolkningen, och de folkförflyttningar som klimatet kommer att tvinga fram. Hur sådana samhälleliga nationella och globala förändringar kan ”omvandlas” till arbetstillfällen och hanteras genom företagande. Kanske är jag väldigt cynisk nu. I så fall har Douglas Coupland någonting med det att göra.

  2. Ligger säkert nått i det du säger! Om man ska tro Osborne så hänger mediator-stilen ihop med kunskapsproducerande instiutioner utanför klassiska universitet och sannolikheten är väl mkt stor att de flesta av oss kommer att få jobb inom sådana snarare än på universitetet…

    Var det osborne eller mclennan du hade haft som föreläsare?

  3. Pingback: Om platsens betydelse för möjligheten att få jobb «

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s