Skolskjutningar och anomi

av Joacim Rosenlund

Hur kan man finna förklaringar på det som inte går att förstå? Sådana fenomen beskrivs kanske lättast i form av negation, vad det inte är eller vad som saknas. En sådan företeelse i samhället är skolskjutningar som ofta om inte alltid väcker avsky, rädsla och fruktan för att det är så långt ifrån det samhälle vi är vana vid att omge oss med. I detta tillstånd är all form av respekt och solidaritet till medmänniskan som bortblåst, det är främmande men det förekommer ändå. Skolskjutningar utförs företrädesvis av unga män i skolålder med tillgång till skjutvapen med konsekvensen att ett större antal elever och lärare förlorar livet. Columbine och Virginia Tech är två uppmärksammade händelser i USA men fenomenet är inte unikt för landet, Tyskland och Finland har också drabbats på senare tid. För att inte tala om alla liknande händelser som inte fått uppmärksamhet i media.

Förundran och förtvivlan väcks kring dessa händelser i försök att förstå vad som har hänt. Ett sätt att tackla problemet är att vidare studera på vilket sätt samhället kan vara så frånvarande. En ingång till detta är samhällets reglering av individen. Detta är en sociologisk förklaring till skillnad från hänvisningar till individens psykologiska och eller biologiska dispositioner. En individ som rättar sig efter samhällets normer och lagar är reglerad på en bra nivå, en god representant för samhället och de värden som är eftersträvansvärda där. Det intressanta är inte hur en enskild händelse kan förekomma i brist på reglering utan snarare huruvida ett samhälle kan vara så långt borta att vad som helst kan hända. Émile Durkheim beskriver tillståndet, där regleringen av individen är svag, som anomi vilket bland annat sker i tider av samhällelig förändring och kris. En diskussion huruvida vår nutid genomgår omfattande förändringar eller ej kommer inte bearbetas här. Anomi ger sig till känna på individnivå i form av en förvirring där individen inte längre vet vart den står eller vilka mål och medel som är eftersträvansvärda, horisonten är så vid att en stigande frustration uppkommer. Kontakten med samhället blir här påtagligt frånvarande vilket Durkheim menar leder till självdestruktivt beteende hos individen. Skolskjutningar förklaras ibland som förlängda självmord då massakern ofta avslutas på så sätt, en kanske inte alltför avlägsen tanke.

Robert K. Merton har en annan syn på vad anomi är inom sitt funktionalistiska teoribygge. Han menar att de mål som samhället förordar som bra och eftersträvansvärda inte går att nå för alla individer, ekonomisk vinning torde vara ett tydligt exempel. Individen ventilerar denna frustration med hjälp av andra medel för att nå målen. Dessa medel ser samhället ned på – avvikande beteende såsom kriminalitet. Merton sätter upp ett antal olika alternativ som individen kan ta: allt mellan konform anpassning som exemplifieras i den laglydiga samhällsmedborgaren, till uppror där individen begår handlingar som tar avstånd från normer och regler. I upproret tar individen mest avstånd från samhället och där förekommer således minst reglering. Skolskjutningar borde då kunna vara ett av de yttersta exemplen på uppror som resultat av frustration över en viss situation.

Vad individerna är frustrerade över är ytterligare en gåta att fundera över. En profilbild över förövarna verkar ha varit svår att ta fram förutom det faktum att de flesta dåd länge har varit planerade, vilket tyder på en över tid växande missnöjsamhet över situationen. Förfrämligandet gentemot samhället och medmänniskorna växer mer och mer tills den olyckliga dagen kommer. Det är inte heller oviktigt att ta reda på vad som personifierar samhället för dessa individer: skolan, styrningen, framgången, populariteten – troligen ger allt föregående negativa associationer i form av mål som är utom räckhåll. Förklaringen av skolskjutningar ligger i det faktum att samhället är så pass frånvarande att allt kan hända och allt går för sig. Förklaringen till huruvida ett samhälle kan vara frånvarande, när det alltid omger oss, står att finna i teorin om anomi. Det finns i detta tillstånd inga konsekvenser eftersom de människor och det samhälle som kan döma inte längre finns där för individen. Behöver då inte detta tillstånd bli tydligt genom någon form av kris? Anomi är de stora strukturernas begrepp förstås men det kanske inte alltid är så tydligt i verkligheten där större dolda strukturer kan bidra till förändringar i skolmiljön, arbetet, familjesituationen o.s.v. Det kan också vara en överhängande subtil kris som är typisk för det moderna samhället vilket är en skrämmande tanke.

Detta tillstånd kan låta som en omöjlighet att ens råda bot på, fast i praktiken behöver det inte vara så svårt att förstärka det sammanhang individer behöver för att orientera sig i samhället. Tidigare skapades detta effektivt av kyrka, tradition och stat men en återgång till det gamla blir svårt och möjligen icke önskvärt. Durkheim föreslog ett ansvar på organisatorisk nivå men angav inga precisa riktlinjer för detta. Vissa riktlinjer borde ändå vara gynnsamma att följa såsom restriktiva vapenlagar som kan visa på det negativa med tillgång till vapen. Detta räcker troligen inte till utan bör kompletteras med en sammanhållning inom skolan som bearbetar det utanförskap som förekommer, möjligen kan mindre klasser och specialhjälp verka positivt, för att ta ned lösningarna på en pragmatisk nivå. Skolan kan inte ta allt ansvar givetvis, staten i stort behöver ha en policy som tar hänsyn till alla och inte lämnar någon utanför. Slutligen behövs det kanske bara någon som är uppmärksam och lyssnar för att skapa känslan av den andre, samhället och medmänniskan som ändå finns där någonstans i formen av en värdefull gemenskap som måste tas tillvara på. Tragedin syns i förövarnas ögon men hoppet är påtagligt hos de flesta andra människor med insikten att det är samma samhälle som vi alla omger oss med.

Joacim Rosenlund

KÄLLOR

Durkheim, Emile (1964). The Division of Labor in Society. New York: Free Press.

Durkheim, Emile (1983). Självmordet. Lund: Argos.

Hughes, John A., Sharrock, Wes & Martin, Peter J. (2003). Understanding classical sociology. London: Sage.

Merton, Robert K. (1938). Social Structure and Anomie. American Sociological Review, vol. 3:5, ss. 672-682

INTERNET

Tidigare skolskjutningar: http://www.gt.se/nyheter/1.1047753/tidigare-skolskjutningar

Om profiler: http://www.pbs.org/wgbh/pages/frontline/shows/kinkel/profile

Annonser

6 responses to “Skolskjutningar och anomi

  1. Jag pastar in min kommentar/fråga som jag skrev på gamla bloggen:

    ”Aha, så även enligt Merton så är anomi någon form av normlöshet; det han kommer med är snarare en förklaring till varför anomi uppstår…?”

  2. Ett avbrott i kontakten med normerna tycker jag passar in på båda. Anomi som normlöshet kom tydligen efter Durkheim, som såg det som brist på reglering. Merton verkar ju se samhällets uppsatta spelregler som mer konstanta och pressande på individen. Durkheim ser kriserna som det farliga för då kastas rollpositioner om och mål/medel blir nytt och svårt att anpassa sig till.

  3. Aha, så du menar att enligt Merton så befinner jag mig som individ alltid i ett tillstånd av anomi? 365 dagar per år?

  4. Nja, ett exempel: Du har ett jobb med inkomst så du når upp till ett antal krav som samhället ställer på dig – sysselsättning, inkomst etc. Sen förlorar du jobbet och finner dig stående i ett stadie där du inte når upp till målen. Sammanhanget försvinner mer och mer, risken för avvikande beteende ökar. Detta skulle jag tolka som anomi (men om inte samhället satt upp målen från början…)

  5. Aha, då förstår jag!

  6. After checking out a handful of the articles on your website, I truly
    like your way of writing a blog. I saved as a favorite it to
    my bookmark website list and will be checking back in the near future.
    Please check out my web site as well and let me know
    your opinion.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s